Vattnet

Det var ett evigt slit att skaffa vatten till kreaturen. Inte alla hade brunnar som gav vatten året runt. Ofta avtog vattenflödet i brunnarna mitt i vintern eller under den torraste perioden under sommaren. Då fick man bära vatten från närmaste kallkälla eller vintertid hugga upp en vak på Hemtjänn. Det senare dög åtminstone till kreaturen.

Johan Thigers hade sin brunn i Hembäcken  en bit upp så att det blev självtryck. Under vårfloden blandades bäckvattnet med brunnsvattnet som blev otjänligt för människor. Närmaste kallkälla låg nere i Mora (röd prick på kartan nedanför vägen till Johan Robertssons). När min yngsta bror  Samuel rev ladugården stötte han på bitar av trärör från brunnen i Hembäcken.

Speciellt besvärligt hade Ottilia Karlsson uppe på Israel Karlsbärge och hennes dotter Arvida som måste bära vatten  i ett ok från kallkällan vid Hemtjänn vid bergets fot och upp till ladugården på berget. Alfred Karlsson byggde så småningom nytt hus och ny ladugård vid foten av berget och blev därmed av med vattenproblemet.

I början av 1940-talet drogs  vattenledning från kallkällan vid Hemtjänn till flera hushåll i byn. Assars, Ivars, Ararat och Golia  hade eget vatten.

Ottilia Karlsson f. Thiger. Ottilia var dotter till Jann Thiger