En musikalisk syskonskara

Min far Ingemar Thiger hade åtta syskon. De flesta av dem trakterade ett instrument eller sjöng solo eller i kör. Musikutövandet skedde i kapellet, i syskonskaran eller vid sammankomster eller kalas.
Jag har inget minne av att jag hörde min far spela något instrument. Jag har sett fotografier där han trakterar dragspel. När jag växte upp hade sågverksarbete redan decimerat eller skadat ett antal fingrar, vilket gjorde det omöjligt för honom att spela. Jag kan inte påminna mig att han beklagade sig över detta. Däremot var han angelägen om att vi barn skulle ägna oss åt musik ifall vi hade fallenhet och lust för detta. Vi hade t.ex alltid piano hemma. Det stod i salen där vi sällan uppehöll oss annat än för att spela på detta piano. I min syskonskara var det bara min storasyster och jag som i någon högre grad ägnade oss åt musik. Farbror Verner var särskilt uppmuntrande och intresserade sig för vårt musikutövande. Han var också den av sin syskonskara som regelbundet musicerade, i hans fall var pianot huvudinstrument. Han ackompanjerade solister i gudstjänster hemma i pingstförsamlingen men också på annat håll i samband med hans affärsresor som möbelförsäljare. Det var i kapellet vi fick våra tidigaste musikaliska influenser. Längre fram skulle radio, tv och grammofon introducera oss för annan musik och andra genrer.

Farbror Holger var, har jag läst i pingstförsamlingens i Bäverträsk protokoll, ansvarig för musikverksamheten i kapellet i början. Den sysslan övertogs av Göta Thiger när Holger flyttade till Tuvträsk.
Farbror Valdemar, som bodde nea hea innan han flyttade till Lycksele, var liksom Verner medlem i Lycksele pingstförsamlings manskör. Farbror Levi, den yngsta av fars syskon, spelade fiol. Jag kommer ihåg och har ett fotografi från min mors 60-årsdag där Verner och Levi spelar piano och fiol för min mor. Pianot hade hon fortfarande kvar och Levi måste ha haft med sig fiolen. På fotot sitter farbror Ivar och lyssnar. Jag har inte hört att han skulle ha trakterat något instrument. Samma sak gäller min fars systrar Dagmar, Margret och Mary.

Lycksele manskör på 1950-talet. I nedersta raden som nr 2 fr. v. sitter
farbror Verner. Farbror Valdemar sitter längst till höger i nedre raden.

Min far Ingemar Thiger poserar med sitt knappdragspel nedanför trappen
till hemmet i Bäverträsk. Till h. systern Mary och brodern Levi. Personen
längst till v. okänd

Farbröderna Verner och Levi musicerar tillsammans på min mors 60-årsdag.
Farbror Ivar lyssnar i soffan.

Signes fiol

Jag har en fiol som har tillhört en syster till min farmor Hulda Thiger f. Israelsdotter från Fäboliden. Innan den kom i min ägo ägdes den av min farbror Verner Thiger i Lycksele. Farbror Verner var alltid mycket uppmuntrande när det gäller syskonbarnens musikintresse och musikutövning. Verners syskon trakterade nästan alla något instrument så ock min far Ingemar, som spelade dragspel så länge han hade alla fingrar i behåll.  Musicerandet och repertoaren var i huvudsak förknippat med syskonens engagemang i frikyrkan. I nästa generation, min generation, är det inte så många som trakterar något instrument.

Några år innan Verner gick bort hälsade jag och min fru på hos Verner och Tyra i Lycksele. Innan vi skulle tacka för oss och gå kom Verner fram med en fiol i en fiollåda. – Den här fiolen tycker jag att du ska köpa av mig (han var ju försäljare in i det sista). Den har tillhört Signe Eclundh, en syster till din farmor. Jag provade den och tyckte den lät bra och att den var ovanligt vacker med sina dubbla inläggningar och vackra slingor på undersidan. Jag tror jag betalade 5 000 kr för fiol, stråke och låda och lämnade Verner med förmaningen att spela värdig musik på instrumentet.

Jag har senare lärt mig att fiolen är en magginikopia tillverkad i Tyskland eller Frankrike i sekelskiftet till 1900-talet eller i början av 1900-talet. Giovanni Paolo Maggini var en berömd byggare av stråkinstrument. Han var född i Italien omkring 1580 och dog omkring 1630. Hans instrument hör till de förnämsta under det tidiga 1600-talet. Speciellt för hans instrument och senare kopior är de dubbla inläggningarna och utsmyckningarna på fiolernas undersidor.

Signe Eclundh, evangelist f. 1893 i Fäboliden

Signe Israelsdotter var näst yngst i en syskonskara på nio. Hon tog sig efternamnet Eclundh i likhet med några av syskonen. Signe var dotter till Israel Leonard Eriksson i Fäboliden f. 1849 och hans hustru Sofia Josefina Gideonsdotter f. 1856. Signes livsuppgift blev att som evangelist vittna om Jesus och den kristna tron. Det är lite oklart om hon verkade inom pingströrelsen hela sitt liv. Hon kan i början av sin evangelistgärning verkat inom Helgelseförbundet. Hon arbetade först i Tärendö men flyttade sedan till Dalarna, där hon verkade större delen av sitt liv och där hon också är begravd. Arbetet som evangelist var fattigt och beroende av frivilliga bidrag från församlingsbor och trosfränder. Signe fick  nog även arbeta vid sidan av evangelisationsarbetet med tillfällighetsarbete t.ex. i slåtter eller i hushåll för att försörja sig.
Hon levde hela sitt liv som ogift men hade en stor släkt genom sina åtta syskon.

Signe var musikalisk och spelade fiol och kunde sjunga samtidigt som hon spelade. Vanligtvis trakterade kvinnliga evangelister gitarr. Signe var också språkligt begåvad och förärade släkt och vänner tillfällighetsverser i samband med födelsedagar och minnesstunder. Bl.a. skrev hon en minnesruna på vers i samband med min farmors bortgång.
Signe dog i december 1970 och är begravd på kyrkogården i Stora Tuna. Hon tillhörde Borlänge pingstförsamling vid sin bortgång.

Uppgifter om Signe lämnade av Eivor Boström vars mormor Magdalena var syster till Signe.

Signes fiol bland maskrosor

Signes fiol. Undersida