Carl von Linné: "Förlorar du tingens namn
så förlorar du också kunskapen om dem”.
Tomas Bannerhed:
”Det man inte har ord eller språk för, det finns liksom inte i vårt
medvetande.”
Folk har alltid namngivit de platser i sin närmiljö de besökt och återkommit till. Detta för att skapa en personlig mental karta över de marker som genomströvats, jagats på, arbetats på med skogsbruk, marker som gett skogsbete för djuren, vattendrag som fiskats i och myrmarker som man slagit starr till kreaturen på. Man har också haft behov av namn som delats av alla (liksom språket som i sig är kollektivt) för att kunna tala om och geografiskt placera händelser på utmarkerna och i byn.
Namn som Vahlbergs änga och Lilladuänge
skvallrar om denna tid när alla resurser togs till vara för foder till
kreaturen. Några namn är knutna till personer som haft anknytning till byn och
som få eller ens någon har några minnen av idag. Namn som Gammbröna och Jakobsbröna
vittnar om historiska skogsbränder eller hyggesbränningar. Tröllbärje och Tröllbäcken skvallrar om folktro hos nybyggarna i byn. Köjkarknöjsn (som syns i vinjettbilden till denna blogg) talar om för oss idag att
härifrån ropade man för att meddela sig långt före mobiltelefonernas tidsålder.
Andra namn är renodlade beskrivningar av natur och geografiska särdrag i markerna.
Den dagen gps-koordinater
ersätter de geografiska namnen, kommer våra mentala kartor att blekna och
upphöra att existera och därmed också på ett sätt de faktiska företeelser som namnen
representerar. Därav frågan i rubriken. Jag har försökt att för mig själv rekapitulera namn som använts
för att namnge berg, bäckar, sjöar, myrar och tjärnar för att uppdatera min
egen personliga mentala karta över den by jag lämnade för många år sedan. Jag upptäcker först
nu när jag tittar på kartan att byns yttre gränser bildar ett stiliserat hjärta.
