Vahlbergs/Ottos (C)

Gårdsbildningen bestod ursprungligen av två bostadshus, ett från 1878 och ett från 1928. Det äldsta huset är starkt förknippat med Sionförsamlingen i byn. Huset bestod av förstuga, kök och kammare. På övervåningen fanns en stor sal som tjänade som möteslokal fram till 1934 när kapellet stod färrdigt. Det äldsta huset stod parallellt med byvägen på ovansidan av vägen. Ladugården och stallet stod i rak vinkel ovanför den gamla mangårdsbyggnaden alldeles under berget. Vahlbergs hade 3-4 kor men ingen häst. Vahlberg lånade ofta häst hos Johan Robertsson. Den nya mangårdsbyggnaden från 1928 byggdes något nedanför det äldsta bostadshuset.

Gårdsbildningen hörde till Erik Abraham Matssons hemman som övertogs av brorsdottern Rora f. 1861. Rora eller Aurora, som var hennes fullständiga förnamn, var dotter till Per Olof Matsson i Ararat, f. 1821. Rora flyttade från Bäverträsk 1887, troligen till Lycksele, där hon var piga hos kyrkoherden Axel Teodor Frykholm 1890.

Rora återvände och gifte sig med Nils Johan Vahlberg, f. 1865. Hos Rora och Johan Vahlberg bodde sedan också Roras syster Tilda (eg. Matilda), f. 1853. De två systrarna var väldigt olika, Tilda var smal och liten och Rora kraftig. Vahlbergs hade en fosterdotter från Fäbodliden, Gunhild, som senare gifte sig med Fridolf Gideonsson från hembyn. 1928 byggde Vahlberg ett nytt hus där dottern Gunhild och mågen Fridolf skulle bo när paret övertog hemmanet i Bäverträsk. Fridolf trivdes aldrig i Bäverträsk med byns tidiga kvällsvanor. Han ledsnade så småningom på bäverträskborna och sålde till Otto Karlsson 1936. Rora flyttade med till Fäbodliden men trivdes i sin tur aldrig där. – Gräset är aldrig grönt i Fäbodliden, uttryckte hon sig. Bäverträsk var för henne paradiset på jorden. Hon var ju barnfödd i byn och beklagade sig alltid när hon var på besök.

Einar Nordgren, vars morfar var bror till Rora har berättat följande: Rora var född 1861 och var sex år när nödåret 1867 inträffade. På sin ålders höst blev Rora krokig och böjd. Hon förklarade det lite  skämtsamt med att hennes pappa under något av svagåren olovandes sköt en trana för att dryga ut maten i huset.

Vahlbergs hemman köptes av Otto Karlsson, f. 1905 och bror till Alfred Karlsson som kom till byn 1928. Otto var gift med Greta Gruffman, f. 1914. Otto rev det gamla bostadshuset. En åsksommar i början av 1940-talet slog åskan ner i ladugården som brann ner till grunden. Därefter slutade Otto med jordbruket. Familjen utökades och behövde samtidigt ett större och modernare hus. Otto byggde därför nytt högst upp i byn. Huset stod färdigt 1946.

Vahlbergs hus byggt till dottern Gunhild och mågen fridolf gideonsson 1928.

Otto Karlssons längst upp i byn. Uppfördes 1946.

Ararat (I)

Hemmanet Ararat kom inte till genom delning av stamhemmanet i Bäverträsk utan var en extra insyning. Nybyggaren på sluttningen mellan Flakabärge och Stormyran måste ha sett sig som en sentida Noa som strandat på bergsluttningen och funnit marken runt omkring god och lämplig för odling.

Per Olof Matsson f. 1819, son till Mats Johansson i Bäverträsk bosatte sig på hemmanet i Ararat. I 1890 års folkräkning står sonen Johan Ludvig Persson som ägare och fadern bor nu på gården som förmånstagare. I mantalslängden för 1902 och 1910 står Johan Ludvig Persson som inhyses respektive brukare. 1910 står Johan Fredrik Jonsson som ägare av 17/1024 mantal. Fr.o.m. 1910 äger Pelle Thiger 19/1024 mantal av Ararat 1. 1920 äger Hulda Eriksson, Erik Abraham Matssons dotter och Per Olof Matssons brorsdotter, Ararat.

1991 skriver Per Olof Matsson till häradsrätten följande brev:

Som min son Johan Ludvig Persson är hemfallen åt dryckenskap och förslösar de penningar som han bekommit i köpeskilling för sitt hemman 5/12 mtl Ararath nr 1 vilket hemman han nyligen försålt får jag i egenskap av hans fader och fordringsegare ödmjukt anhålla att bemälde min son måtte varda i omyndighetstillstånd  försatt och får jag till förmyndare föreslå nämndemannen Johan Robert Jonsson i Bäverträsk.
Lycksele den 19 mars 1891

Per Olof Matsson

Häri instämmer vi Johan Ludvig Perssons syskon
Maria Vilhelmina Persdotter
Aurora Johanna Persdotter

Johan Ludvig blir så småningom myndigförklarad igen men då bor han inte längre kvar i byn.

Mangårdsbyggnaden i Ararat påminde om Jonas Robertssons i Golia. Huset hade tre fönster upptill på framsidan och två fönster nertill, ett på vardera sidan om förstutrappen som var ganska hög eftersom gården låg i en kraftig sluttning. Till höger låg ett stort kök och en kammare innanför. Till vänster låg också ett kök med kammare. Byggnaden revs för inte så många år sedan. I gårdsbildningen fanns och en bagarstuga vid landsvägen och en ladugårdsbyggnad uppförd på 1940-talet. En äldra ladugård låg vinkelrätt mot mangårdsbyggnaden men bortom huset, mot Johan Thigers Golia till. Den var av en traditionerll typ med gödselstan under ladugårdsdelen. Idag finns av gårdsbildningen endast den förfallna ladugården från 40-talet kvar.

Hulda i Ararat, eller Gam-Hulda som hon allmänt kallades dog 1931. Hon levde hela sitt liv som ogift och testamenterade  skogen som hörde till hemmanet till missionsförsamlingen i Lycksele. Inägorna och byggnaderna köptes av Henfrid Karlsson som hade bott och arbetat som dräng hos Johan Robertsson ett antal år. Henfrid lät bygga en ny ladugård. Familjen Karlsson inledde flyttningsvågen från byn 1955. Flytten gick till Västerås där ASEA ropade efter arbetskraft. Seth Nordin förvärvade gården efter Henfrid. 

    Ararat

Jonas Robertsson i Golia (H)

I laga skifteshandlingar över Bäverträsk framgår att Jonas Robertsson ägde ett skifte odlingsmark utan byggnader runt Golia. Odlingsmark var beteckning på mark som var lämplig för uppodling. Jonas var född 1877 som den äldsta sonen till Robert Jonsson som hade hemmanet efter Mikael Matsson i byn.

När mangårdsbyggnaden på Golia byggdes är oklart. Troligen byggdes gården på 1910-talet. Mangårdsbyggnaden hade tre stora fönster på framsidan upptill och två fönster nedtill på var sin sida om förstubron. Huset hade två murstockar. På bottenvåningen kom man via farstun till köket som låg till höger och innanför köket fanns en kammare. Till vänster låg bagarstugan med en kammare innanför. På övervåningen var en stor sal samt en liten lägenhet.

Rickard Robertsson och hans fru Anna på besök hos brodern Jonas i Golia.

Övriga byggnader på gården utgjordes av sommarladugård, ladugård, loge och härbre. Holger Lindberg köpte mangårdsbyggnaden i mitten av 1940-talet och flyttade den till Lycksele där den uppfördes på Bångvägen. Härbret skänktes av sonen Sven Robertsson till Gamplatsen i Lycksele och sommarladugård och loge kolades upp. Ladugården stod kvar i många år. Idag finns inget kvar av årtionden av mödosam uppodling. Lägdorna har nödtorftigt lyckats hålla stånd mot björksly och vide. Odlingsrösen och några halvt uppruttnade fönsterbågar lutade mot en gran är det enda som skvallar om att det funnits byggnader på platsen.

Thyra Tiger f. 1912, dotter till Jonas Robertsson, har berättat om uppodlingsarbetet på gården. All odlingsmark togs upp med spade och korp. Sten bars eller släpades med häst ner på stenrösena. Alla barn fick hjälpa till att bära sten. Jonas var bra på att uppmuntra barnen till uthållighet i arbetet.
Brunnen på gården klarade inte av att förse familjen och kreaturen med vatten året runt. Mitt på sommaren och mitt på vintern sinade brunnen och vatten fick hämtas i en kallkälla vid Pôttjänn. Vintertid kunde man dra vattnet på en släde men på sommaren fick man bära vattenhinkar i ett ok. Vid tjärnen tvättade/sköljde  man också kläder. Tjärnen användes också som linsänke. Vid sidan av tjärnen fanns också en allmänning för myrtag.

Den närmaste vägen till byn var att gå över spångarna på myren nedanför Golia, vidare över Per Kristians-bärge, där Helmfrid Tiger med familj bodde, sen via Nybacken och in i byn.

Jonas dog 1941 och var sjuklig och sängliggande långa perioder under sina sista levnadsår. Vid ett sådant tillfälle, när alla i huset var ute i slåtterarbete, hade Levi Thiger ombetts att se till Jonas. Jonas berättade då för Levi om en dröm han hade haft om Golias framtid: - Här kommer inte att finnas så pass som fälen ätter en muskara en gång. Jonas blev sannspådd. Sonen Sven drev jordbruket några år in på 1940-talet men sålde sedan eller rev byggnaderna och flyttade till Lycksele. Inägorna köptes av Wollmar Thiger, bror till Assar Thiger. Skogen behölls och brukades av Sven.   

Kvinnan i mitten är Jonas dotter Thyra f. Robertsson g. m. Werner Thiger.
I Bakgrunden Golias sommarladugård eller ordinarie ladugård.

Alfred Karlssons (G)

Den ursprungliga mangårdsbyggnaden anlades uppe på Bäverträskberget. Enligt uppgifter ska den vara byggd 1895. Ladugård och stall uppfördes 1896 och en loge 1897 och en bagarstuga 1898. Alfred Karlsson från Tallträsk köpte gården av Israel och Ottilia Karlsson. Ottilia var dotter till Jann Tiger. Israel kom från Bjurträsk. Alfred Karlsson gifte sig med Israel och Ottilias dotter Arvida.

1949 byggdes ett nytt boningshus nedanför berget på mark som köpts av Lennart Robertsson. Huset var inflyttningsklart 1950. Ladugården på berget användes några år in på 1950-talet innan den nya ladugården var klar. Ett problem med bosättningen på berget var vattenfrågan. Brunnen sinade på sommaren och mitt på vintern. Ottilia bar vattenhinkar i ett ok flera gånger om dagen från kallkällan nedanför berget och upp till hushållet och kreaturen.

På 1960-talet renoverades stugan uppe på berget till sommarstuga åt barnen Karl-Erik och Ulla. Efter ett åsknedslag 1969 brann stugan ner till grunden.

Stugan uppe på berget. Alfred, Arvida och två av barnen.

Ottilia Karlsson f. Tiger g. m. Israel Karlsson.
Mor till Arvida Karlsson

Arvida mjölkar. Hon hade alltid välskötta kor.

Ladugården uppe på berget.

Arvida och Alfreds bröllopsfoto.

Johan Robertssons (A)

Mikael Wilhelm Matsson ägde gården i mitten av 1800-talet. Mikael var son till Mats Johansson som gifte sig med en dotter till Olof Danielsson, Catharin Olofsdotter, f. 1789 som ärvde ena halvan av Olofs hemman. Den andra delen innehades några år av Olofs son Olof Olofsson. Mats Johanssons hemman delades i sin tur och sönerna Mikael Wilhelm Matsson och Erik Abraham Matsson ärvde var sin del. Mikael Matsson dog i 50-årsåldern och 1877 blev Robert Jonsson från Byssträsk ägare till den delen.

Robert Jonssons familj vinkar avsked till brodern Rickard Jonsson och hans fru Anna

Mangårdsbyggnaden, som var en typisk västerbottensgård, var hela 22 meter lång. Gården byggdes troligen i slutet av 1700-talet. Ladugården från 1800 var ursprungligen av en vanligt förekommande typ i Västernorrlands inland. Den var anlagd på sluttande mark med ladugårdsdelen i den nedre delen med gödselstan under den del där kreaturen fanns. Gödseln skyfflades ner genom en lucka i ladugårddsgolvet. I den övre delen låg höskullen. Vid ombyggnad 1937 anlades ladugårdsdelen i det undre planet. 1943 redovisas att gården hade 1 häst, 6 kor, 4 ungdjur, 1 svin och 8 höns.

Mangårdsbyggnadens planlösning bestod av kök med tre fönster, en kammare, salen med fyra fönster samt kamrar med två fönster på vardera. Uppepå var en oinredd kallvind som Göta Thiger, dotter till Johan Robertsson, minns skulle knäskuras varje vår. Sommartid sov man ibland uppe på vinden. Huset reparerades 1934. Murstocken flyttades och centralvärme installerades.

Familjen flyttade ut till bagarstugan på sommaren men när telefonväxel installerades i mangårdsbyggnadens kammare måste man hålla sig inne för att passa växeln. Telefonväxeln var kvar hos Johan Robertssons så länge Göta bodde kvar hemma. När hon flyttade installerades växeln i Ararat. Bagarstugan, som byggdes 1800, revs när lillstugan som finns där idag byggdes. I bagarstugan fanns längst upp mot mangårdsbyggnaden en vedbod, därefter en källare, snickarbod och bagarstuga. I gårdsbildningen ingick även en förmånsstuga från 1878, en bod eller härbre i två våningar samt en loge. I anslutning till gården ska ha funnits en salpeterlada. Grundstenarna fanns kvar när Göta växte upp.

1912 gifte sig Johan Robertsson med Johanna (Hanna) Olofsson f. 1890. Sommaren samma år slog åskan ner i det stora huset och samtliga fönsterrutor krossades. Kammargolvet brandskadades men elden spred sig som tur var inte.

1951 revs den gamla mangårdsbyggnaden och Ture, Johans son byggde ett nytt modernt hus på samma tomt. Timret till den gamla västerbottensgården hamnade troligen i en kolmila nea hea. Det nya huset brann ner till grunden påsken 1980. Ture och hans familj hade mer än tio år tidigare flyttat till Västerås. Idag finns Hannas lillstuga kvar samt förmånsstugan.

Kaffetår hos Johan Robertssons i slutet av 1920-talet. Personer fr. v: Hanna, Johan, Dolly, Thure samt okänd.