En musikalisk syskonskara

Min far Ingemar Thiger hade åtta syskon. De flesta av dem trakterade ett instrument eller sjöng solo eller i kör. Musikutövandet skedde i kapellet, i syskonskaran eller vid sammankomster eller kalas.
Jag har inget minne av att jag hörde min far spela något instrument. Jag har sett fotografier där han trakterar dragspel. När jag växte upp hade sågverksarbete redan decimerat eller skadat ett antal fingrar, vilket gjorde det omöjligt för honom att spela. Jag kan inte påminna mig att han beklagade sig över detta. Däremot var han angelägen om att vi barn skulle ägna oss åt musik ifall vi hade fallenhet och lust för detta. Vi hade t.ex alltid piano hemma. Det stod i salen där vi sällan uppehöll oss annat än för att spela på detta piano. I min syskonskara var det bara min storasyster och jag som i någon högre grad ägnade oss åt musik. Farbror Verner var särskilt uppmuntrande och intresserade sig för vårt musikutövande. Han var också den av sin syskonskara som regelbundet musicerade, i hans fall var pianot huvudinstrument. Han ackompanjerade solister i gudstjänster hemma i pingstförsamlingen men också på annat håll i samband med hans affärsresor som möbelförsäljare. Det var i kapellet vi fick våra tidigaste musikaliska influenser. Längre fram skulle radio, tv och grammofon introducera oss för annan musik och andra genrer.

Farbror Holger var, har jag läst i pingstförsamlingens i Bäverträsk protokoll, ansvarig för musikverksamheten i kapellet i början. Den sysslan övertogs av Göta Thiger när Holger flyttade till Tuvträsk.
Farbror Valdemar, som bodde nea hea innan han flyttade till Lycksele, var liksom Verner medlem i Lycksele pingstförsamlings manskör. Farbror Levi, den yngsta av fars syskon, spelade fiol. Jag kommer ihåg och har ett fotografi från min mors 60-årsdag där Verner och Levi spelar piano och fiol för min mor. Pianot hade hon fortfarande kvar och Levi måste ha haft med sig fiolen. På fotot sitter farbror Ivar och lyssnar. Jag har inte hört att han skulle ha trakterat något instrument. Samma sak gäller min fars systrar Dagmar, Margret och Mary.

Lycksele manskör på 1950-talet. I nedersta raden som nr 2 fr. v. sitter
farbror Verner. Farbror Valdemar sitter längst till höger i nedre raden.

Min far Ingemar Thiger poserar med sitt knappdragspel nedanför trappen
till hemmet i Bäverträsk. Till h. systern Mary och brodern Levi. Personen
längst till v. okänd

Farbröderna Verner och Levi musicerar tillsammans på min mors 60-årsdag.
Farbror Ivar lyssnar i soffan.

Vahlbergs/Ottos (C)

Gårdsbildningen bestod ursprungligen av två bostadshus, ett från 1878 och ett från 1928. Det äldsta huset är starkt förknippat med Sionförsamlingen i byn. Huset bestod av förstuga, kök och kammare. På övervåningen fanns en stor sal som tjänade som möteslokal fram till 1934 när kapellet stod färrdigt. Det äldsta huset stod parallellt med byvägen på ovansidan av vägen. Ladugården och stallet stod i rak vinkel ovanför den gamla mangårdsbyggnaden alldeles under berget. Vahlbergs hade 3-4 kor men ingen häst. Vahlberg lånade ofta häst hos Johan Robertsson. Den nya mangårdsbyggnaden från 1928 byggdes något nedanför det äldsta bostadshuset.

Gårdsbildningen hörde till Erik Abraham Matssons hemman som övertogs av brorsdottern Rora f. 1861. Rora eller Aurora, som var hennes fullständiga förnamn, var dotter till Per Olof Matsson i Ararat, f. 1821. Rora flyttade från Bäverträsk 1887, troligen till Lycksele, där hon var piga hos kyrkoherden Axel Teodor Frykholm 1890.

Rora återvände och gifte sig med Nils Johan Vahlberg, f. 1865. Hos Rora och Johan Vahlberg bodde sedan också Roras syster Tilda (eg. Matilda), f. 1853. De två systrarna var väldigt olika, Tilda var smal och liten och Rora kraftig. Vahlbergs hade en fosterdotter från Fäbodliden, Gunhild, som senare gifte sig med Fridolf Gideonsson från hembyn. 1928 byggde Vahlberg ett nytt hus där dottern Gunhild och mågen Fridolf skulle bo när paret övertog hemmanet i Bäverträsk. Fridolf trivdes aldrig i Bäverträsk med byns tidiga kvällsvanor. Han ledsnade så småningom på bäverträskborna och sålde till Otto Karlsson 1936. Rora flyttade med till Fäbodliden men trivdes i sin tur aldrig där. – Gräset är aldrig grönt i Fäbodliden, uttryckte hon sig. Bäverträsk var för henne paradiset på jorden. Hon var ju barnfödd i byn och beklagade sig alltid när hon var på besök.

Einar Nordgren, vars morfar var bror till Rora har berättat följande: Rora var född 1861 och var sex år när nödåret 1867 inträffade. På sin ålders höst blev Rora krokig och böjd. Hon förklarade det lite  skämtsamt med att hennes pappa under något av svagåren olovandes sköt en trana för att dryga ut maten i huset.

Vahlbergs hemman köptes av Otto Karlsson, f. 1905 och bror till Alfred Karlsson som kom till byn 1928. Otto var gift med Greta Gruffman, f. 1914. Otto rev det gamla bostadshuset. En åsksommar i början av 1940-talet slog åskan ner i ladugården som brann ner till grunden. Därefter slutade Otto med jordbruket. Familjen utökades och behövde samtidigt ett större och modernare hus. Otto byggde därför nytt högst upp i byn. Huset stod färdigt 1946.

Vahlbergs hus byggt till dottern Gunhild och mågen fridolf gideonsson 1928.

Otto Karlssons längst upp i byn. Uppfördes 1946.