Per-Kristians-bärge (-berget)

På Per Kristians-bärge fanns längre tillbaka en liten grå enkelstuga med farstu, kök och kammare. Det fanns vidare en liten ladugård för ett par kor samt en lada som stod kvar inpå 1940-talet då den brann ner efter ett åsknedslag. Idag kan man möjligen hitta grundstenar till byggnaderna och eventuell skönja var lägdorna funnits.

Varför berget, som i laga skifteshandlingarna kallas Flakaberget, fått nammnet Per Kristians-bärge måste bero på att en person med det namnet bott och brukat stället. I 1890 års folkräkning nämns en ensamstående lantarbetare med namnet Per Kristian Larsson som bildar ett eget hushåll. Han var född 1846 och dog 1905. I 1902 års mantalslängd finns han under Ararat 1. Ägorna uppe på Per Kristians-bärge kom sen att ägas av Per (Pelle) Emil Thiger, son till Håkan Thiger. Åtminstone från 1910 står Pelle Thiger som ägare.

På 1910-talet bodde och brukade Helmfrid och Judith Thiger stället. Helmfrid var yngsta barnet till Jann Thiger. Parets äldsta barn Elsa är född 1919 på berget. Göta Thiger minns att hon följde med sin mor Hanna till familjen för att lämna över något matnyttigt till förstföderskan som brukligt var.

Thyra Thiger, f. Robertsson från närliggande Golia, minns också att hon som treåring olovandes gick från Golia över myren vid Pôttjänn till Judith under förevändningen att titta på en väv. Familjen började leta efter den försvunna och befarade att hon gått vilse eller gått ner sig i tjärnen eller myren men hon hade lyckligtvis kommit fram till Helmfrid Thigers helskinnad. Tyra var född 1912 vilket innebär att Helmfrid och och Judith bör ha bott på berget åtminstone 1915. I den trånga stugan bodde även som fargångsfolk Helmfrids föräldrar Jann Thiger, f. 1839 och hans hustru Johanna Petronella f. 1850.

Helmfrid och Judith flyttade 1921 till den nybyggda stugan på Tigerbacken, Holmbo, strax utanför byns domäner. I 1925 års mantallängd finns de förljdaktligen inte med under Bäverträsk.

Assar Thiger slog vallhö uppe på Per Kristians-bärge ända in på 1950-talet.

I kartans övre del ses stigen mellan Jonas Golia och
byn. Längst upp till vänster ses Pôttjänn, linsänke för
Golia och allmänning för myrtag. I kartans nedre högra
hörn ses Ararat nedanför Per Kristiansbärge.

Jonas Robertsson i Golia (H)

I laga skifteshandlingar över Bäverträsk framgår att Jonas Robertsson ägde ett skifte odlingsmark utan byggnader runt Golia. Odlingsmark var beteckning på mark som var lämplig för uppodling. Jonas var född 1877 som den äldsta sonen till Robert Jonsson som hade hemmanet efter Mikael Matsson i byn.

När mangårdsbyggnaden på Golia byggdes är oklart. Troligen byggdes gården på 1910-talet. Mangårdsbyggnaden hade tre stora fönster på framsidan upptill och två fönster nedtill på var sin sida om förstubron. Huset hade två murstockar. På bottenvåningen kom man via farstun till köket som låg till höger och innanför köket fanns en kammare. Till vänster låg bagarstugan med en kammare innanför. På övervåningen var en stor sal samt en liten lägenhet.

Rickard Robertsson och hans fru Anna på besök hos brodern Jonas i Golia.

Övriga byggnader på gården utgjordes av sommarladugård, ladugård, loge och härbre. Holger Lindberg köpte mangårdsbyggnaden i mitten av 1940-talet och flyttade den till Lycksele där den uppfördes på Bångvägen. Härbret skänktes av sonen Sven Robertsson till Gamplatsen i Lycksele och sommarladugård och loge kolades upp. Ladugården stod kvar i många år. Idag finns inget kvar av årtionden av mödosam uppodling. Lägdorna har nödtorftigt lyckats hålla stånd mot björksly och vide. Odlingsrösen och några halvt uppruttnade fönsterbågar lutade mot en gran är det enda som skvallar om att det funnits byggnader på platsen.

Thyra Tiger f. 1912, dotter till Jonas Robertsson, har berättat om uppodlingsarbetet på gården. All odlingsmark togs upp med spade och korp. Sten bars eller släpades med häst ner på stenrösena. Alla barn fick hjälpa till att bära sten. Jonas var bra på att uppmuntra barnen till uthållighet i arbetet.
Brunnen på gården klarade inte av att förse familjen och kreaturen med vatten året runt. Mitt på sommaren och mitt på vintern sinade brunnen och vatten fick hämtas i en kallkälla vid Pôttjänn. Vintertid kunde man dra vattnet på en släde men på sommaren fick man bära vattenhinkar i ett ok. Vid tjärnen tvättade/sköljde  man också kläder. Tjärnen användes också som linsänke. Vid sidan av tjärnen fanns också en allmänning för myrtag.

Den närmaste vägen till byn var att gå över spångarna på myren nedanför Golia, vidare över Per Kristians-bärge, där Helmfrid Tiger med familj bodde, sen via Nybacken och in i byn.

Jonas dog 1941 och var sjuklig och sängliggande långa perioder under sina sista levnadsår. Vid ett sådant tillfälle, när alla i huset var ute i slåtterarbete, hade Levi Thiger ombetts att se till Jonas. Jonas berättade då för Levi om en dröm han hade haft om Golias framtid: - Här kommer inte att finnas så pass som fälen ätter en muskara en gång. Jonas blev sannspådd. Sonen Sven drev jordbruket några år in på 1940-talet men sålde sedan eller rev byggnaderna och flyttade till Lycksele. Inägorna köptes av Wollmar Thiger, bror till Assar Thiger. Skogen behölls och brukades av Sven.   

Kvinnan i mitten är Jonas dotter Thyra f. Robertsson g. m. Werner Thiger.
I Bakgrunden Golias sommarladugård eller ordinarie ladugård.

Ungefär så här såg Bäverträsk ut 1928

1928 har byn växt en del. Johan Thigers mangårdsbyggnad (G) är flyttad från Thigers Golia in till byn. Jonas Robertssons Golia (K) har kommit till liksom Israel Karlssons (G) uppe på Israel Karls-bärge. Vahlbergs nya hus som byggdes till dottern har också kommit till - gårdsbildningen (C)