Gamm-Hulda/Hulda Eriksson - byns första "vattenskidåkare"

När det skrivs historia, oavsett om et gäller en bys historia eller historia i ett större perspektiv, är det ofta männens göranden och låtanden som beskrivs. Kvinnors arbete har sällan dokumenterats eller värderats i samma utsträckning. Hulda Maria Eriksson eller Gamm-Hulda som hon kallades är ett undantag i byns historia, dels för att hon livet igenom ensam hade ansvar för gård och odlingar i Ararat och dels för att hon var en originell och färgstark person.

Hulda Maria Eriksson, f. 1859, var barn nummer två till Erik Abraham Matsson och hans hustru Sofia Johanna Abrahamsdotter. När hon övertog hemmanet i Ararat är inte utrett här men i mantalslängden för 1920 står hon som ägare. Hon levde hela livet ensam med ansvar för hemmanet. Hon hade en gång haft en fästman, en förälskelse som hela byn nog kände till. Hon var i sin ungdom trolovad med Ferdinand Johansson i Holmlund men han kom sen att gifta sig med Maria Augusta Tiger, dotter till Håkan Tiger. När frågan nån gång kom på tal svarade hon efter en stunds funderande: - Ja, nog ha ja vuri kär en gång å jag tyck om han än å jag tyck om käringa hans å båna å för den delen.  

Hulda hhade fem-sex kor och några får. Hon var naturligtvis beroende av hjälp från andra i byn vid slåtter och grövre jordbruks- och skogsarbete. Det hände väl ibland att byborna blev trötta på att alltid ställa upp. I hemmet och i ladugården hade Hulda ofta en piga till hjälp. Dessutom tyckte hon inte om att vara ensam i huset nattetid. Tyra Thiger minns att hon ibland fick bud till Golia om att Hulda ville att hon skulle ligga över i Ararat när pigan var ledig och bortrest.

Hulda var en ståtlig kvinna men hon klädde sig gammalmodigt och gick hela livet i långa svarta yllekjolar. De långa kjolarna hängde med i helg och söcken. I potatislandet gick hon alltid på knä och den långa kjolen blev naturligtvis ordentligt smutsig. Fiskade gjorde hon i Bottensjön. För att ta sig dit korsade hon vattensjuka Stormyran på breda skidor sommar som vinter. Båt hade hon i lugnvattnet nedanför Bäverbäckbron. Därifrån mönne hon in i Bottensjön. Hon rodde aldrig på vanligt vis. I Gamhemsjön har Huldas hôle fått namn efter henne. På detta ställe slog hon säv som torkades och användes till madrassfyllning.

En gång på 1920-talet när landsvägen genom byn var ny passerade en bil med stockholmare byn och råkade köra av vägen i kurvan efter hea. När de stod och begrundade sitt öde råkade Hulda komma genom skogen på väg till båtlänningen vid Bäverbäcken. Hon gick ofta och pratade viskande för sig själv. Åsynen av henne fick sällskapet att släppa allt vad de hade för händer. Jonas Robertsson, som hjälpte till att få upp bilen, avslöjade aldrig vem uppenbarelsen i skogen var. Stockholmsbilisten med sällskap åkte vidare i tron att ha skådat vittra eller någon annan övernaturlig varelse.

Ferdinand och Maria Johansson, Holmlund

Pelle Tigers/Assars (E)

Pelle Tigers gård uppe i byn låg längs med byvägen från Vahlbergs och ut mot stora landsvägen. Enligt uppgift skulle mangårdsbyggnaden ha uppförts 1912, Huset innehöll på bottenvåningen farstu, kök, kammare och sal, I salen hölls byskola innan skolan i Bergsgården byggdes. På övre våningen fanns ett rum som utgjorde lärarinnans bostad. Lärarbostaden låg i den del av huset som vette mot Johan Robertssons.

Helgen efter midsommar 1929 brann byggnaden ned. Assar Thiger berättade för sonen Per, att han och fadern hade varit i skogen eller fiskat och var på väg hem. När de kom uppför lia såg de att spåntaket redan stod i lågor. Inget fanns att göra. Göta i granngården var ensam hemma. Föräldrarna var borta i Bratten på frikyrkogudstjänst. Hon bevittnade brandförloppet och var hela tiden livrädd att elden skulle sprida sig till Johan Robertssons loge som låg ganska nära och till andra byggnader på gården.

Pelle Thigers mangårdsbyggnad och bagarstuga/ladugård skymtar i bakgrunden. I bakgrunden ses också lägdan ovanför Ararat med ett potatisland.

På nedre sidan av byvägen låg en sammanbyggd bagarstuga och ladugård. Två år efter att mangårdsbyggnaden förstörts av brand var det ladugårdens och bagarstugans tur att bli lågornas rov. Det här var i myrslåttertider, minns Göta. Göta och Henry Karlsson, en svärson till Jonas Robertsson, hade städslats av Hulda i Ararat att hjälpa till med starrslåtter på Stormyran. Göta passerade bagarstugan kl. 07.00 på morgonen och växlade några ord med Adny, en dotter till Pelle Thiger, som höll på att göra upp eld för att baka senare på dagen. Klockan 13.00, när Göta och Henry var uppe i Ararat för att äta lunch, såg de att det rök det kring skorstenen på bagarstugan och att elden höll på att ta sig ordentligt. Pelle och Anna Thiger bodde i bagarstugan medan de byggde nytt nea hea efter branden 1929. Vid tidpunkten för den senare branden bodde Pelles dotter Adny och hennes man tillfälligt där. Av gårdsbildningen uppe i byn återstod nu endast en bod som stod kvar till för ett antal år sedan då den revs av nuvarande ägare.  

Gården nea hea byggdes 1930/1931. Ladugården på det nya stället var troligen klar något senare. På ett foto taget från Ivar Thigers syns det färska trävirket på ladugården. Troligen hade en ombyggnad eller tillbyggnad gjorts på ladugården som rödfärgades 1942 eller 1943.

Nya huset nea hea som stod färdigt efter branden 1931.

Pelle, Assar och Anna Thiger

Så såg Bäverträsk ut ca 1885-87

Kartan visar det ungefärliga läget på bebyggelsen i byn plus Ararat i nedre vänstra hörnet som då inte räknades till Bäverträsk. Vägen till byn från Lycksele var naturligtvis inte byggd och vägnätet inom byn hade andra sträckningar. Byavägen följde ungefärligen den streckade linjen norr-söder mitt i byn. Vägarna har lagts in för att kunna orientera sig och jämföra förhållandet med senare tid. Landsvägen återger den gamla sträckningen förbi Ararat.

De byggnader som markerats med en ring är byggnader som inte finns på bykartan från 1928. Orsakerna kan vara att byggnaderna flyttats, rivits eller byggts till. Bl.a. visar kartan inom gårdsbildningarna F och E en mycket lång byggnad som korsas av byvägen i väst-östlig riktning. Detta ska ha varit den långa ladugård som låg med nedre gaveln mot gamla transformatorn. Ladugården delades mellan Johan Tigers och Pelle Tigers innan de byggde var sin ladugårdsbyggnad. Gårdarna E och F uppvisar stora skillnader jämfört med kartan för 1928. Förändringarna har troligen skett i samband med skiftet efter Håkan Tiger.

Inom gårdsbildningen D finns en byggnad mellan ladugården och hembäcken. Denna byggnad var en ladugård, något som man kan slå fast eftersom fetån eller fägatan på skifteskartan står i förbindelse med byggnaden. Den byggnad som på 1886 års karta ligger på den senare ladugårdens plats kan eventuellt ha haft en annan funktion.

Inom gårdsbildningen I Ararat fanns 1886 en byggnad bortom den gamla ladugården. Det kan ha varit en födorådsstuga eftersom den är markerad med ett kryss som är den gängse symbolen för bostadshus.

Per-Kristiansbärge, Israel Karlsbärge och Golia var obebyggda vid den här tiden.