Julkalasen förr

De stora julkalasen i byn var efterlängtade. Julafton ägnades vanligtvis åt familjen eller de närmaste släktingarna. Göta Thiger, min faster, som berättat mycket om livet i byn när hon var ung, minns inte att man haft tomte som julklappsutdelare. Inte heller har man haft julbock. Det finns dock uppgifter från 1950-talet att man i byn Bratten haft julbock som julklappsutdelare. Vanligtvis delade någon i familjen ut klapparna som nästan alltid innehöll nyttigheter.

Fr.o.m. annandagen vidtog alla kaffekalasen. Under hela julhelgen ända fram till trettondagen gick man och väntade på besök från gårdarna i byn som kom och budade till kalas. Man tog också egna initiativ och bjöd in grannar och släkt. Tyra Tiger, en faster till mig, berättade om hur spännande det var att under juldagarna lyssna efter bjällrorna från någon hästskjuts som kom upp till huset för att bjuda in till julkalas.

Vid julkalasen bjöds på kaffe, bröd och bakverk. Till efterrätt blev det ofta vattlingon och grädde eller ibland hallon eller hjortron. Vid julkalasen var det sed att kommentera julgranen och julprydnaderna. Att pynta med julgran är en tradition som kom till Sverige från Tyskland i början av 1900-talet.

När man fick julfrämmande från byn värmdes hela huset upp och framför allt salen. I vanliga fall höll man endast kök och kammare uppvärmda vintertid.

Julkalas på 1930-talet hos Johan Robertssons. På fotot finns familjen Jonas Robertsson, familjen Johan Robertsson och familjen Johan Thiger.

Julkalas på 1950-talet med familjerna Ivar och Ingemar Thiger samt familjen
Sture Eklund, pastor i filadelfiaförsamlingen i byn.

Blöt i gryta

Av skinkspadet som blev när julskinkan stektes i ugnen gjordes varje jul  blöt i gryta. Skinkspadet späddes ut med vatten till lagom sälta och värmdes upp i en gryta. I grytan lades hårt tunnbröd som fick ligga i spadet tills brödet sugit upp skinkspadet. Sedan lyftes  brödet ur grytan med en hålslev och lades på tallriken med en klick smör under brödet. Den här maträtten åts i vår familj i anslutning till julen och den är fortfarande en obligatorisk förrätt i vårt hem innan vi åtnjuter de övriga läckerheterna på julbordet.
I min barndom hände det att blöt i gryta åts på andra tider under året men då utgjordes spadet av varm saltad mjölk.  

Från nyodling till myrodling

Många kanske föreställer sig att uppodling av åkermark ligger långt tillbaka i Bäverträsk bys historia. 1781 fick den första nybyggaren Zachris Andersson tillåtelse att börja odla upp mark i sluttningen av Bäverträskberget och flytta byggnaderna från nybygget nere vid sjön.

Vid tiden för laga skifte 1887 var stora delar av byns åkermark uppodlad. I handlingarna till laga skiftet omtalas vissa åkerstycken som gamjäla vilket måste betyda att de utgör de äldsta uppodlade delarna av byns åkermark. Odlingslotterna utgjorde ett veritabelt lappverk av olika åkerlappar som olika bönder i byn spadat upp. Man har berättat att man ofta hindrade varandra från att röja för stora åkerlappar. Började någon på ett ställe kom genast någon annan och började längre bort för att stänga. Laga skifte sammanförde mark till sammanhängande brukningsdelar, vilket bland annat innebar att vissa byggnader fick flyttas. I Bäverträsk syns detta ha löst sig på ett ganska smidigt sätt och handlingarna talar om en eller annan loge som måste flyttas.

Ett antal uppodlingsföretag hör till 1900-talet. Jonas Robertssons Golia odlades upp i början av 1900-talet. Detsamma gäller för Johan Thigers Golia. Möjligen hör uppodlingen av Johan Thigers Golia till tiden strax före sekelskiftet.

Felassmyren som ligger mellan Assars och Ivars och nuvarande Gamhemsjönvägen uppodlades på 1930-talet. Statsbidrag utgick till en fjärdedel av kostnaden. Från 1920-talet och framåt försökte staten på frivillig väg att få bönderna att avstå starrängar  i utbyte mot uppodlingsobjekt i anslutning till inägorna. Nyodling stöddes med fördelaktiga lån som 1928 ersattes med uppodlingsbidrag. Göta Thiger berättade att hennes far, Johan Robertsson, bytte myrslåtter mot bidrag att odla upp mark nedanför stenrösena på deras skifte i byn. Alfred Karlsson har också vittnat om den uppodling som han var med om sedan han kom till byn 1928.