måndag 31 augusti 2020

Hästar och traktorer

En ny tid möter en äldre. Byns ungdomar runt Alfred Karlssons
häst tittar på traktorn som kör förbi kapellet på väg till Golia.



















I byn hade i princip de flesta jordbruk förr häst. Henfrid Karlsson i Ararat hade dock ingen häst utan lejde vid behov. Otto Karlsson hade heller ingen häst eftersom han inte bedrev jordbruk sedan han byggde högst upp i byn. Ture Robertsson hade aldrig häst som sin far utan var den förste i byn som skaffade traktor, en Farmal. 1950-talet var en period när byns jordbruk minskade i betydelse och lönsamhet och flertalet avvecklade djurhållningen eller planerade för detta steg. Hästen var en fortfarande en trogen hjälpreda i skogen men fler än en av byns skogsägare gjorde sig av med hästen och skaffade skogstraktor. 

Bror-Allan och Lars-Olof Alfredsson kör hem hö från lägda
mellan Ottos och Holmen.





















Min far hade häst men var också rätt tidigt ute, 1956, med att skaffa skogstraktor, en bandtraktor av märket David Brown som han körde på avverkningar tillsammans med brodern Holger. Första året med bandtraktorn hade bolagen inget särskilt avtal för traktorer utan hästavtalet tillämpades, vilket var väldigt fördelaktigt ekonomiskt tills bolagen införde speciella avtal för traktorkörare. Någon gång fanns bandtraktorn hemmavid mellan jobben i skogen. Då kunde den användas på gården, t.ex. kopplas till drögen för att köra ut dynga på potatisåkern. 

 Ivar Thiger förlorade sin häst närd den gick genom isen på Stavträsket 1960. Det var en uppmärksammad händelse på den tiden som till och med genererade en mindre notis i Expressen. I artikeln angavs felaktigt att hästen tillhörde Ingemar Thiger. Efter hästens tragiska drunkningsdöd blev det ingen ny häst ”nea hea”. Ivar köpte en bandtraktor av märket Cletrac som drevs med fotogen. När den hade gjort sitt blev den stående vid foten av Köjkarknöjsen där den ännu står och sakta rostar. Lennart Robertsson skaffade även han en Cletrac. 

Bandtraktor av märket Cletrac



















Lennarts sista häst var det fina stoet Ermina, en sällskaplig häst som alltid kom springande när man närmade sig hagen, där den gick och betade. Alfred Karlsson köpte sedan Ermina av Lennart. Alfred hade flera hästar under sin aktiva tid som jordbrukare och som körare i skogen. En av dessa hästar kallades Gullkungen eftersom den var ståtlig och ovanligt stark. 

 Assar Thiger hade också traktor tidigt och var den första i byn som skaffade traktor med griplastare. 

Som hjälp i jordbruksarbetet fanns Ture att tillgå med sin jordbrukstraktor. Det var också vanligt att Rolf Dahl från Tuvträsk lejdes för att slå höet med sin traktor eller att plöja och harva. 

 /Roland Tiger 

 (Mina äldre syskon har bidragit med uppgifter liksom Bror-Allan Alfredsson som också bidragit med foton.)