Vahlbergs/Ottos (C)

Gårdsbildningen bestod ursprungligen av två bostadshus, ett från 1878 och ett från 1928. Det äldsta huset är starkt förknippat med Sionförsamlingen i byn. Huset bestod av förstuga, kök och kammare. På övervåningen fanns en stor sal som tjänade som möteslokal fram till 1934 när kapellet stod färrdigt. Det äldsta huset stod parallellt med byvägen på ovansidan av vägen. Ladugården och stallet stod i rak vinkel ovanför den gamla mangårdsbyggnaden alldeles under berget. Vahlbergs hade 3-4 kor men ingen häst. Vahlberg lånade ofta häst hos Johan Robertsson. Den nya mangårdsbyggnaden från 1928 byggdes något nedanför det äldsta bostadshuset.

Gårdsbildningen hörde till Erik Abraham Matssons hemman som övertogs av brorsdottern Rora f. 1861. Rora eller Aurora, som var hennes fullständiga förnamn, var dotter till Per Olof Matsson i Ararat, f. 1821. Rora flyttade från Bäverträsk 1887, troligen till Lycksele, där hon var piga hos kyrkoherden Axel Teodor Frykholm 1890.

Rora återvände och gifte sig med Nils Johan Vahlberg, f. 1865. Hos Rora och Johan Vahlberg bodde sedan också Roras syster Tilda (eg. Matilda), f. 1853. De två systrarna var väldigt olika, Tilda var smal och liten och Rora kraftig. Vahlbergs hade en fosterdotter från Fäbodliden, Gunhild, som senare gifte sig med Fridolf Gideonsson från hembyn. 1928 byggde Vahlberg ett nytt hus där dottern Gunhild och mågen Fridolf skulle bo när paret övertog hemmanet i Bäverträsk. Fridolf trivdes aldrig i Bäverträsk med byns tidiga kvällsvanor. Han ledsnade så småningom på bäverträskborna och sålde till Otto Karlsson 1936. Rora flyttade med till Fäbodliden men trivdes i sin tur aldrig där. – Gräset är aldrig grönt i Fäbodliden, uttryckte hon sig. Bäverträsk var för henne paradiset på jorden. Hon var ju barnfödd i byn och beklagade sig alltid när hon var på besök.

Einar Nordgren, vars morfar var bror till Rora har berättat följande: Rora var född 1861 och var sex år när nödåret 1867 inträffade. På sin ålders höst blev Rora krokig och böjd. Hon förklarade det lite  skämtsamt med att hennes pappa under något av svagåren olovandes sköt en trana för att dryga ut maten i huset.

Vahlbergs hemman köptes av Otto Karlsson, f. 1905 och bror till Alfred Karlsson som kom till byn 1928. Otto var gift med Greta Gruffman, f. 1914. Otto rev det gamla bostadshuset. En åsksommar i början av 1940-talet slog åskan ner i ladugården som brann ner till grunden. Därefter slutade Otto med jordbruket. Familjen utökades och behövde samtidigt ett större och modernare hus. Otto byggde därför nytt högst upp i byn. Huset stod färdigt 1946.

Vahlbergs hus byggt till dottern Gunhild och mågen fridolf gideonsson 1928.

Otto Karlssons längst upp i byn. Uppfördes 1946.

Johan Thigers (F)

Mangårdsbyggnaden, som angetts vara från 1860-talet, finns fortfarande kvar. Innan landsvägen byggdes från nollpunkten (kurvan vid kapellet) till Tallträsk hade huset ingång mot kyrkvägen genom byn. I samband med att ingången förlades till motsatt långsida fick byggnaden ett inbyggt trapphus. Mangårdsbyggnaden är av korsbyggnadstyp med murstocken centralt placerad mitt i byggnaden.

Det berättas att gården ursprungligen byggdes upp i den Golia som tillhörde Johan Thiger sedan storskiftet. Gården ska ha flyttats till byn omkring 1900. Golia odlades upp på 1890-talet och ända in på 1950-talet slogs vallhö där. I Golia fanns två hölador. De är idag borta och lägdorna är igenplanterade.

Svenska gods och gårdar anger att bagarstugan eller undantagsstugan som står på gården härstammar från 1850 och är troligen det äldsta boningshuset i byn. Huset har kvar den gamla öppna spishärden. Stugan var undantagsstuga för Håkan Thiger och har varit bagarstuga genom åren.

I ängen nedanför huset invid platsen för den gamla transformatorn finns eller fanns en tomt efter en ladugård. Ladugården ska ha delats mellan Pelle och Johan Thiger innan den revs och bröderna uppförda var sin ladugård. Vid landsvägen enligt den gamla sträckningen låg sommarladugården. Mellan den och Hembäcken låg på ovansidan av gårdsvägen sågplatsen där Ingemar Thiger bedrev sågverksrörelse i mindre skala. I nedre änden av Lolägda och Kvarnstycke fanns vid gamla landsvägen en loge och mitt emot vid stenröset en rökbastu.

Min yngsta bror Samuel eller Sampe bor idag i föräldrahemmet som han nyligen reparerat.

Dagmar Karlsson och Göta Robertsson (Thiger) med barnen Majbritt, Mattis
eller Marianne. Johan Thigers i bakgrunden. 1930-talet

Undantagsstugan på Johan Thigers i bakgrunden. Personer: syskonen Mary,
Dagmar, Ingemar och Levi. Två fr. v.: Göta Thiger (Robertsson) samt Elmy
Karlsson.

Dagmar och okänd i snön på Johan Thigers gårdsplan. I bakkrunden
undantagsstugan med förstutrapp under tak samt längst bak i bilden
sommarladugården.

Hulda och Johan Thiger, min farmor och farfar.

Ararat (I)

Hemmanet Ararat kom inte till genom delning av stamhemmanet i Bäverträsk utan var en extra insyning. Nybyggaren på sluttningen mellan Flakabärge och Stormyran måste ha sett sig som en sentida Noa som strandat på bergsluttningen och funnit marken runt omkring god och lämplig för odling.

Per Olof Matsson f. 1819, son till Mats Johansson i Bäverträsk bosatte sig på hemmanet i Ararat. I 1890 års folkräkning står sonen Johan Ludvig Persson som ägare och fadern bor nu på gården som förmånstagare. I mantalslängden för 1902 och 1910 står Johan Ludvig Persson som inhyses respektive brukare. 1910 står Johan Fredrik Jonsson som ägare av 17/1024 mantal. Fr.o.m. 1910 äger Pelle Thiger 19/1024 mantal av Ararat 1. 1920 äger Hulda Eriksson, Erik Abraham Matssons dotter och Per Olof Matssons brorsdotter, Ararat.

1991 skriver Per Olof Matsson till häradsrätten följande brev:

Som min son Johan Ludvig Persson är hemfallen åt dryckenskap och förslösar de penningar som han bekommit i köpeskilling för sitt hemman 5/12 mtl Ararath nr 1 vilket hemman han nyligen försålt får jag i egenskap av hans fader och fordringsegare ödmjukt anhålla att bemälde min son måtte varda i omyndighetstillstånd  försatt och får jag till förmyndare föreslå nämndemannen Johan Robert Jonsson i Bäverträsk.
Lycksele den 19 mars 1891

Per Olof Matsson

Häri instämmer vi Johan Ludvig Perssons syskon
Maria Vilhelmina Persdotter
Aurora Johanna Persdotter

Johan Ludvig blir så småningom myndigförklarad igen men då bor han inte längre kvar i byn.

Mangårdsbyggnaden i Ararat påminde om Jonas Robertssons i Golia. Huset hade tre fönster upptill på framsidan och två fönster nertill, ett på vardera sidan om förstutrappen som var ganska hög eftersom gården låg i en kraftig sluttning. Till höger låg ett stort kök och en kammare innanför. Till vänster låg också ett kök med kammare. Byggnaden revs för inte så många år sedan. I gårdsbildningen fanns och en bagarstuga vid landsvägen och en ladugårdsbyggnad uppförd på 1940-talet. En äldra ladugård låg vinkelrätt mot mangårdsbyggnaden men bortom huset, mot Johan Thigers Golia till. Den var av en traditionerll typ med gödselstan under ladugårdsdelen. Idag finns av gårdsbildningen endast den förfallna ladugården från 40-talet kvar.

Hulda i Ararat, eller Gam-Hulda som hon allmänt kallades dog 1931. Hon levde hela sitt liv som ogift och testamenterade  skogen som hörde till hemmanet till missionsförsamlingen i Lycksele. Inägorna och byggnaderna köptes av Henfrid Karlsson som hade bott och arbetat som dräng hos Johan Robertsson ett antal år. Henfrid lät bygga en ny ladugård. Familjen Karlsson inledde flyttningsvågen från byn 1955. Flytten gick till Västerås där ASEA ropade efter arbetskraft. Seth Nordin förvärvade gården efter Henfrid. 

    Ararat

Lennart Robertssons (D)

Lennart Robertssons gård var ursprungligen Johan Fredrik ”Jann” Tigers gård. Gården kom på obestånd och större delen av hemmanet såldes till Modo. Redan 1891 begärde Modo lagfart på Jann Tigers barns arvslotter. Döttrarna Anna och Hedda sålde 3/64 mantal för 1 450 kr. Dottern Linda, gift med Pelle Tiger från Vägsele, sålde 25/256 mantal för 2 100 kr med fördorådsansvar för köparen. 1895 sålde Ottilia och Israel Karlsson hemmanet 15/256 mantal till Modo med förorådsansvar för köparen. Fältjälan fick behållas. Robert Jonsson köpte några år senare inägorna och byggnaderna. I en intervju i mitten av 1960-talet berättar Alfred Karlsson att Robert Jonsson bytte till sig inägorna av skogsbolaget mot ett skogsskifte över Malberget. Bytet skulle ha skett 1906.

Till gårdsbildningen hörde förutom mangårdsbyggnaden från 1840, stall och ladugård samt loge. Elna Robertsson, Lennarts hustru, hade hört talas om en ladugårdsbyggnad mellan Oskar Robertssons (Lennarts far) och Alfreds som var riven när Elna kom till byn 1946. Detta stämmer med byakartan från 1885-86 som visar att det legat en byggnad mellan Oskars och kapellet. Senare ladugårdsbyggnad uppfördes 1909 och byggdes om 1928 enligt Svenska gods och gårdar. På laga skiftes-kartan finns en byggnad ungefär där ladugården byggdes. Logen nedanför ligger idag på samma ställe som på byakartan, av vilket man kan förmoda att logen kommit till senast 1885.

Lennart, Oskars son, och hustrun Elna köpte hemmanet efter Oskar Robertsson 1946. Oskar var bror till Johan och Jonas Robertsson. Oskar hade samma år reparerat på övervåningen och flyttade upp med hustrun Alfrida sedan Elna och Lennart gift sig och flyttat in på bottenvåningen.

När Elna kom till byn hade man fyra kor, en häst, några smådjur och gris. 1965 avyttrades alla djur och jordbruket lades ned.

Alfrida Robertsson och svägerskan Anna Robertsson (t.v.)

Jonas Robertsson i Golia (H)

I laga skifteshandlingar över Bäverträsk framgår att Jonas Robertsson ägde ett skifte odlingsmark utan byggnader runt Golia. Odlingsmark var beteckning på mark som var lämplig för uppodling. Jonas var född 1877 som den äldsta sonen till Robert Jonsson som hade hemmanet efter Mikael Matsson i byn.

När mangårdsbyggnaden på Golia byggdes är oklart. Troligen byggdes gården på 1910-talet. Mangårdsbyggnaden hade tre stora fönster på framsidan upptill och två fönster nedtill på var sin sida om förstubron. Huset hade två murstockar. På bottenvåningen kom man via farstun till köket som låg till höger och innanför köket fanns en kammare. Till vänster låg bagarstugan med en kammare innanför. På övervåningen var en stor sal samt en liten lägenhet.

Rickard Robertsson och hans fru Anna på besök hos brodern Jonas i Golia.

Övriga byggnader på gården utgjordes av sommarladugård, ladugård, loge och härbre. Holger Lindberg köpte mangårdsbyggnaden i mitten av 1940-talet och flyttade den till Lycksele där den uppfördes på Bångvägen. Härbret skänktes av sonen Sven Robertsson till Gamplatsen i Lycksele och sommarladugård och loge kolades upp. Ladugården stod kvar i många år. Idag finns inget kvar av årtionden av mödosam uppodling. Lägdorna har nödtorftigt lyckats hålla stånd mot björksly och vide. Odlingsrösen och några halvt uppruttnade fönsterbågar lutade mot en gran är det enda som skvallar om att det funnits byggnader på platsen.

Thyra Tiger f. 1912, dotter till Jonas Robertsson, har berättat om uppodlingsarbetet på gården. All odlingsmark togs upp med spade och korp. Sten bars eller släpades med häst ner på stenrösena. Alla barn fick hjälpa till att bära sten. Jonas var bra på att uppmuntra barnen till uthållighet i arbetet.
Brunnen på gården klarade inte av att förse familjen och kreaturen med vatten året runt. Mitt på sommaren och mitt på vintern sinade brunnen och vatten fick hämtas i en kallkälla vid Pôttjänn. Vintertid kunde man dra vattnet på en släde men på sommaren fick man bära vattenhinkar i ett ok. Vid tjärnen tvättade/sköljde  man också kläder. Tjärnen användes också som linsänke. Vid sidan av tjärnen fanns också en allmänning för myrtag.

Den närmaste vägen till byn var att gå över spångarna på myren nedanför Golia, vidare över Per Kristians-bärge, där Helmfrid Tiger med familj bodde, sen via Nybacken och in i byn.

Jonas dog 1941 och var sjuklig och sängliggande långa perioder under sina sista levnadsår. Vid ett sådant tillfälle, när alla i huset var ute i slåtterarbete, hade Levi Thiger ombetts att se till Jonas. Jonas berättade då för Levi om en dröm han hade haft om Golias framtid: - Här kommer inte att finnas så pass som fälen ätter en muskara en gång. Jonas blev sannspådd. Sonen Sven drev jordbruket några år in på 1940-talet men sålde sedan eller rev byggnaderna och flyttade till Lycksele. Inägorna köptes av Wollmar Thiger, bror till Assar Thiger. Skogen behölls och brukades av Sven.   

Kvinnan i mitten är Jonas dotter Thyra f. Robertsson g. m. Werner Thiger.
I Bakgrunden Golias sommarladugård eller ordinarie ladugård.

Pelle Tigers/Assars (E)

Pelle Tigers gård uppe i byn låg längs med byvägen från Vahlbergs och ut mot stora landsvägen. Enligt uppgift skulle mangårdsbyggnaden ha uppförts 1912, Huset innehöll på bottenvåningen farstu, kök, kammare och sal, I salen hölls byskola innan skolan i Bergsgården byggdes. På övre våningen fanns ett rum som utgjorde lärarinnans bostad. Lärarbostaden låg i den del av huset som vette mot Johan Robertssons.

Helgen efter midsommar 1929 brann byggnaden ned. Assar Thiger berättade för sonen Per, att han och fadern hade varit i skogen eller fiskat och var på väg hem. När de kom uppför lia såg de att spåntaket redan stod i lågor. Inget fanns att göra. Göta i granngården var ensam hemma. Föräldrarna var borta i Bratten på frikyrkogudstjänst. Hon bevittnade brandförloppet och var hela tiden livrädd att elden skulle sprida sig till Johan Robertssons loge som låg ganska nära och till andra byggnader på gården.

Pelle Thigers mangårdsbyggnad och bagarstuga/ladugård skymtar i bakgrunden. I bakgrunden ses också lägdan ovanför Ararat med ett potatisland.

På nedre sidan av byvägen låg en sammanbyggd bagarstuga och ladugård. Två år efter att mangårdsbyggnaden förstörts av brand var det ladugårdens och bagarstugans tur att bli lågornas rov. Det här var i myrslåttertider, minns Göta. Göta och Henry Karlsson, en svärson till Jonas Robertsson, hade städslats av Hulda i Ararat att hjälpa till med starrslåtter på Stormyran. Göta passerade bagarstugan kl. 07.00 på morgonen och växlade några ord med Adny, en dotter till Pelle Thiger, som höll på att göra upp eld för att baka senare på dagen. Klockan 13.00, när Göta och Henry var uppe i Ararat för att äta lunch, såg de att det rök det kring skorstenen på bagarstugan och att elden höll på att ta sig ordentligt. Pelle och Anna Thiger bodde i bagarstugan medan de byggde nytt nea hea efter branden 1929. Vid tidpunkten för den senare branden bodde Pelles dotter Adny och hennes man tillfälligt där. Av gårdsbildningen uppe i byn återstod nu endast en bod som stod kvar till för ett antal år sedan då den revs av nuvarande ägare.  

Gården nea hea byggdes 1930/1931. Ladugården på det nya stället var troligen klar något senare. På ett foto taget från Ivar Thigers syns det färska trävirket på ladugården. Troligen hade en ombyggnad eller tillbyggnad gjorts på ladugården som rödfärgades 1942 eller 1943.

Nya huset nea hea som stod färdigt efter branden 1931.

Pelle, Assar och Anna Thiger

Hammarbergs (B)

Hammarbergs hus var ett lustigt hus, minns Göta Thiger, dotter till Johan Robertsson. Det var ganska högt, i två våningar. Uppepå fanns en sal med välvt tak, där det hade hållit skola en gång i tiden. Götas mormor från Byssträsk hade varit lärare där en period. Nertill fanns en storstuga med öppen spis och spishäll, vidare fanns en kammare och mot Otto Karls-bärge en del som användes som snickarbod. Utanpå snickarboden fanns ett magnifikt fyrahålsdass till vilket man fick kliva upp via trappsteg som utgjordes av stockändar i stugan. Hammarbergs, som bodde i Sandvik, var där på slåtter när Göta var liten.

Gården med tillhörande inägor köptes exekutivt av Johan Robertsson. Boningshuset revs i mitten av 1930-talet. Enligt Göta kom delar av timret att återanvändas vid byggandet av Hörnblads affärsfastighet i Lycksele.

Till gården hörde också en loge som revs någon gång på 1940-talet samt ett härbre som nu är flyttat till byastugan i byn.

Härbret eller boden som hörde till Hammarbergs. Tillvänster i bilden skymtar födorådsstugan på Johan Robertssons gård (A)

Hammarbergsgård skymtar i detta avsnitt av ett foto taget i slutet på 1920-talet. I förgrunden Johan Robertssons hus.