Stång- och stränghässjor

På 1870-talet spreds i Mälarlandskapen det norska bruket att hässja hö på tråd. Ett antal störar, oftast sju stycken, sattes litet i sicksack med jämna mellanrum. Mellan störarna drogs järntråd som höet lades på. Denna hässjningsmetod anammades av Johan Robertsson i byn. Anledningen var närmast ett vad som ingicks mellan Johan och drängen Herbert Larsson, som hade erfarenhet av denna metod från sin hembygd i Ångermanland. Johan påstod att höet skulle ruttna på tråden men såg sig överbevisad och använde sedan uteslutande trådhässjor.

Det vanliga sättet i byn att torka hö var att hässja på stånghässjor. Hässjorna var vanligtvis fem varv höga. Stängerna vilade på tappar som borrats in i stolparna med en liten lutning mot stolpen. På varje stångvarv rymdes fem famnar hö, fyra mellan stolparna och en femte på yttre änden av stolpen. En enkelhässja rymde alltså 25 famnar hö. Oftast restes dubbelhässjor.

Två bröder Karlsson kör in hö från hässjorna nedanför Otto Karlssons.