Spannmålen skördades i slutet av augusti eller i början av september. Husbehovsmalningen skedde i de skvaltkvarnar som fanns utefter Hembäcken (rödmarkerade på kartan nedan). Platserna för dessa är ännu avsatta som allmänningar. Den skvaltkvarn som fanns inne i Lennarts hägna stod kvar ännu in på 1950-talet, den längre ner efter bäcken hade försvunnit långt tidigare. Den lägda som låg intill den nedre kvarnen fick senare heta Kvarnstycke. Det gällde att samsas om tiderna i skvaltkvarnarna. Bäcken måste dämmas upp och vattnet släppas på i lämplig mängd och det var endast under våren och under hösten som det var tillräckligt flöde i bäcken för att driva kvarnarna.
I slutet av 1800-talet anlades en större kvarn vid inloppet av Bäverbäcken till Gamhemsjön. Via uppdämning av Kvarntjänn som låg ovanför och en kanal parallellt med bäcken leddes vattnet förbi kvarnanläggningen med dess kvarnhjul, som också drev en såganläggning. Tyra Thiger, min faster, minns hur hon tillsammans med sin far Jonas Robertsson en höst i skenet av en stallykta gick från Golia ner till kvarnen för att kontrollera malningen. Tyra stod i undre delen av kvarnen medan hennes far var på det övre planet för att kontrollera att matningen fungerade ordentligt. Tyra mindes att det var både kusligt och spännande att stå där i mörkret omgiven av dundret från kvarnaxel, kugghjul och malstenar tillsammans med bruset från vatten och vattenhjul.
Ville man få finmalet mjöl fick man bege sig till Lycksele, där en kvarn fanns vid älven ut mot Hedlunda till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar