Bäverträsk finns

Det är ibland svårt att inse att den by som en gång var nav och centrum i ens då mycket begränsade värld faktiskt inte betyder något längre. Jordbruket och dess binäringar betyder inget längre. Det är för småskaligt, smått, olönsamt och ocentralt. Naturen återerövrar långsamt de åkerlappar och tegar som mödosamt uppodlats av generationer nybyggare och småbrukare. Byggnader som hör ihop med bruket av jorden och djurhållning förfaller och rasar. Byn behövs inte längre precis som så många andra byar i Norrlands inland. Det är människorna som behövs och inte självklart platsen. Vi behövs men kanske inte precis på den här platsen och inte just nu i alla fall. Det är det som kallas strukturomvandling. Så varför bry sig?

En gång var också Bäverträsk by en del av en medveten politik att befolka Norrlands inland. Byn betydde något som plats. Att den fanns där den fanns var viktigt. Idag finns en annan agenda eller finns det överhuvudtaget numera någon samlad agenda för glesbygden?

I den här byn levde jag fjorton år av mina nu uppnådda sextiosju levnadsår. Jag har tillbringat min barndom och uppväxt här, den period i livet som präglar oss allra mest. Det mesta av vad jag tycker, tänker och anser idag gavs sin första form under dessa år i samspel med miljön och de människor som var en del av den.

Denna lilla blogg är i sin enkelhet en hyllning till dem som skapade denna by genom generationer av hårt och idogt arbete och de som så småningom gav mig en god barndom och uppväxtmiljö och till dem som stannade kvar så att Bäverträsk fortfarande lever som by. Det förtjänar att synliggöras och uppmärksammas.

Innehållet i bloggen är till stor del hämtat från min historik över byn med titeln En bit av en bys historia - Bäverträsk.