Det kanske inte hände varje år men ofta anordnade församlingen bibelstudieveckor med väckelsemöten och avslutande söndagsmöten kl. 11.00 och
15.00. Särskilt kallade till dessa veckor var predikanter som var kända för sin
fängslande förkunnelse och som kunde locka inte bara församlingens egna utan även
andra troende och icke troende.
Predikanterna vid dessa bibelstudieveckor var förlagda hemma hos församlingsmedlemmar i byn, antingen hos oss, hos Ture Robertssons eller Ivar Thigers nea hea. Jag kommer inte ihåg namnen på de predikanter som
bodde hemma hos oss men minns tydligt de särskilda förhållningsorder som gällde med
dessa gäster i huset. Det gällde att inte stoja och bråka eller störa dessa
herrens tjänare när de förberedde sig för sina predikningar i bibelstudium och
bön. Vid matbordet gällde att hålla sig avvaktande och vänta till gästen och
sedan de vuxna tagit för sig. Min mor
stod som alltid vid sidan av och passade upp. En positiv sak med dessa gästspel,
ur vår synvinkel som barn, var att det vid söndagsmålet vankades efterrätt. Sällan serverades efterrätt på
färska bär och frukter men kräm kokad på torkade katrinplommon fanns alltid att
tillgå. Efterrätten blev så förknippad i vår familj med dessa besökande
predikanter att den för evigt kom att få beteckningen predikantkrämen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar