På vintern var det naturligtvis lättare att bevara maten längre tid. I kallskafferierna var det minst kylskåpskallt. I jordkällarna, som i byn allmänt fanns under boningshuset, var det svalt året om.
Slakt av gris och nötkreatur utfördes strax före jul. Ofta anlitade man någon slaktare utifrån. Sjöström hette en man som besökte byn då och då och som anlitades för allt från gårdsslakt och avlivning av kattor till hovslageri. Han tillverkade också mjärdar på ledig tid. Hans karriär tog en ände när han av ålder och skakighet (han vart kagrut som man sa på lyckseledialekten) slog Ivar Thiger över nävarna med hovraspen när han skulle dräpa en kattunge och Ivar skulle hjälpa till att hålla i djuret.
Fläsket saltades in i fläsktinor som förvarades i boden eller källaren säkert från råttor och möss. Det förekom också att man rökte köttet. Vid Lolägda/Kvarnstycket fanns förr en rökbastu tillhörig Johan Thiger. Den användes av flera i byn. Rökbastun användes sedan också som förvaring åt det rökta köttet eller fläsket som fick sitta upphängt från taket i bastun. Lukten av rökt kött satte sig i rökbastuns väggar och tak och decennier efter att bastun förfallit kunde man känna lukten av rökt kött från stället.
Johan Robertsson hade också en rökbastu och Assar Thiger byggde en nea hea (nere på heden längst ner i byn, där Pelle Thiger byggde nytt efter branden). Ändå längre tillbaka var torkning av fisk och kött också ett alternativ för att bevara livsmedel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar