Henfrid Johansson 1896-1976

Henfrid Johansson föddes i Fäbodliden som nummer två i en syskonskara på elva barn. Tre av syskonen dog inom en månad efter födseln. Henfrids mor Ester Elisabeth Renman föddes 1869 i Aspås. Fadern f. 1861 var barnfödd och bosatt i Fäboliden.

Henfrid arbetade i skogen men blev engagerad i vägbyggnation på Vilhelminavägen. Bland arbetskamraterna fanns David Bölja, Nisse Backlund, Adolf Bergström och andra som kom till bygden som AK-arbetare på vägbygget. Henfrid jobbade, efter perioden som vägarbetare, som skogsarbetare. På fritiden var tillverkning av flintlåsbössor och läsning något som upptog hans tid.

Henfrid förblev ogift liksom Arvid Lindman som han delade bostad med. Det berättas att Henfrid var förälskad i den unga skollärarinnan på bygden. De var till och med förlovade säger en del men förlovningen slogs upp p.g.a. att Henfrid vid något tillfälle inte uppträdde chevalereskt nog för hennes smak. Henfrid kunde ha ett hetsigt humör,  vilket ledde till att han vid något tillfälle lämnade sitt arbete i vredesmod och bytte arbetsgivare. Bäverträskborna satte han inte högt. Åtminstone var det fallet vid ett tillfälle när Einar Nordgren och hans fru fick lyssna till hans svavelosande utläggning om Bäverträsk och byborna.

Henfrid blev i samband med vägbygget inhyst på obestämd tid tillsammans med Arvid Lindman i den enkelstuga han bodde i på Björkåsen.  Arvid hade försökt ta upp ett torp på Aspåsliden men blev stoppad av Domänverket, som ansåg att det inte skulle gå att få vatten på stället. I stället hänvisades Arvid till Björkåsen, där hans bror Vilhelm hjälpte honom att bygga upp stugan, som aldrig fick elektricitet eller indraget vatten och avlopp så länge någon bodde kvar i huset. Den lilla åkerlapp som Arvid hann ta upp på Aspåsliden fungerade ett tag som fotbollsplan för traktens ungdomar.

Arvid och Henfrid var två helt olika personligheter. Arvid var ansedd lite barnslig men snäll och Henfrid bullrig, talför och intellektuellt lagd. Om Henfrid sas att han ibland, när han åkte till Lycksele för att införskaffa något i klädväg, kom tillbaka med en bok. Henfrid skrev av och till artiklar för Västerbottens Kuriren, om hembyn Fäbodliden framför allt.

När vi gick i skolan i Bergsgården gick vi ibland ner till Henfrids stuga för att se om han var hemma. Var inte någon där ägnade vi oss  att studera Iivet i bäcken som rann förbi torpet och under vägen. Där i vägtrumman fanns små fiskar ca fem cm långa som vi inte fann något namn på.  

Henfrid kom ofta på sin moped till byn och stannade till och utbytte nyheter i bygden och med sin djupa höga basröst berättade intressanta historier från förr. ”Jämmerligen”, var ett uttryck som han kryddade sina historier med.

Henfrid hyrde stugan på Björkåsen av Domänverket ända tills han flyttade till äldreboendet Storgården i Lycksele. Henfrid avled 1976.

Henfrid Johansson ger Helene Nordgren, Björkhagen "chekla"