Sniver sillhinkslock - ett nöje långt före frisbeen

När jag var barn var stekt salt sill en vanlig maträtt. Man köpte sillen i femliters plåthinkar med vågigt plåtlock i form av koncentriska ringar och med en falsad kant som passade hinkens öppning. Det stod ofta Norsk fetsild på hinkarna. Sillen hade vanligtvis sitt ursprung från Trondheimstrakten. Saltsillen fick ligga i vatten över natten för att laka ut saltet. Sedan anrättades fisken genom stekning och serverades med löksås.

De här femlitershinkarna ser man ganska ofta i loppisar eller i lokala auktionsfirmor. De kostar idag ca 150 kr/styck.

När jag var liten roade vi oss, när vi hade tillgång till sillhinkslock, att kasta dem som nutida frisbees. Genom falsen som vändes nedåt fick man ett bra tag för att kasta iväg dem, eller sniver som vi sade. Genom lockets aerodynamiska konstruktion kunde man få locket att glida långt i luften. Ibland hittades aldrig locket igen eller lämnades när leken tog slut. Man kan i närheten av bostadshus därför stöta på rostiga lock liggandes i utkanter av gårdstomter, ett minne av våra barndomslekar. Föga kunde vi ana att vi faktiskt hade kastat ett lock eller en disk som sedan skulle säljas i miljoner i plastutförande som frisbee. Det första kända tillfället då någon kastat en disk eller frisbee var när några universitetsstudenter på Yale University i USA i början av 1900-talet kastade uppochnervända pajformer av metall. Företaget som sålde pajerna hette Frisbie Pie Company, därav namnet Frisbee som varumärkesskyddades i mitten av 1950-talet. Sniver gjorde man också när man kastade smörgås med flata stenar,