Lokalfrågan för Sionförsamlingen i Bäverträsk togs upp vid ett antal tillfällen under slutet
av 1920-talet. 1932 bildades en byggnadskommitté bestående av Oskar Robertsson,
Axel Johansson, Johan Robertsson, Holger Thiger, Valdemar Thiger, Alfred
Karlsson och Vilhelm Karlsson från Tallträsk. Tomten skänktes till
församlingen av Oskar Robertsson. Efter många timmar av ideellt arbete kunde
kapellet invigas 1934.
1947 installerades telefon till den nye
predikanten Gösta Johansson (Karmeborg) från Kroksjö. I december samma år får äldstebrodern
Axel Johansson uppdrag att åka till Vilhelmina för att där upphandla ordentliga
bänkar till kapellet. De anbud som man fått från Lycksele avvisades som
alltför dyra. 1948 fick Alfred Karlsson och Ingemar Thiger uppdrag att ordna
ett staket runt byggnaden och samma personer plus Ture Robertsson utsågs att
ordna vattenledning till kapellet.
1952, lagom till att den nye predikanten Bertil Jakobsson
tillträdde, beslöt församlingen att bygga ut lägenheten på övervåningen med två
rum. För detta ändamål upptogs ett lån på 8 000 kr Resterande kostnad 20 000
kr finansierades genom frivilliga insatser.
Ingången
till kapellet låg på långsidan som vetter mot Hemtjänn (Hemtjärnen) och bäcken
som rinner ut från tjärnen. På gavelsidan som vetter mot Östansbacken fanns
stora fönster som generöst släppte in ljus i lokalen. Ingång till lägenheten
ovanpå fanns på motstående gavel som vette mot landsvägen.
Mötesrummet sträckte sig över hela gavelbredden. trägolvet var mörknat av många lager av fernissa.
De ljusbetsade bänkarna stod i två rader med en gång i mitten som ledde fram till podiet. Bänkarna var i baksidan försedda med ett sluttande hyllplan för att ställa upp medhavd Bibel eller Segertoner. På podiets vänstra sida stod tramporgeln från vilken Göta Thiger ledde församlingssången och strängmusiken som för det mesta sjöng tvåstämmigt till orgel och gitarrer, ibland förstärkt med ett dragspel. Till höger om podiet fanns ingången till lilla salen som öppnades upp vid stormöten som drog mycket folk och som nyttjades för kaffeservering ibland.
Mötesrummet sträckte sig över hela gavelbredden. trägolvet var mörknat av många lager av fernissa.
De ljusbetsade bänkarna stod i två rader med en gång i mitten som ledde fram till podiet. Bänkarna var i baksidan försedda med ett sluttande hyllplan för att ställa upp medhavd Bibel eller Segertoner. På podiets vänstra sida stod tramporgeln från vilken Göta Thiger ledde församlingssången och strängmusiken som för det mesta sjöng tvåstämmigt till orgel och gitarrer, ibland förstärkt med ett dragspel. Till höger om podiet fanns ingången till lilla salen som öppnades upp vid stormöten som drog mycket folk och som nyttjades för kaffeservering ibland.
1951 köptes en mindre skollokal på utposten Lingonbacken under
församlingen i Bäverträsk. Bänkarna från lilla salen i bäverträskkapellet
flyttades till Lingonbacken och en begagnad tramporgel köptes in.
 |
| Kapellet före 1952. Fotot taget från Alfred Karlssons gård. |
 |
| Kapellet efter ombyggnaden 1952 |
Intressant läsning som gör att mycket gamla minnen kommer tillbaka... Min far, Bertil Jakobsson, var som du konstaterar i förra inlägget praktiskt lagd, han var ju byggnadssnickare innan han blev pastor, och han byggde om mer än ett kapell under sin levnad. Jag minns den där ombyggnaden bl a för att vi under den perioden måste bo mer primitivt (med bl a fotogenlampa som enda belysning) i en liten stuga som, om jag minns rätt, tidigare varit Hanna Robertssons bostad. Kyrksalen minns jag fick en fiffig lösning vad gäller omklädningsrum vid dopförrättningar - i form av vikväggar i båda hörnen av estraden som alltså kunde vikas ut och bilda två små rum vid behov.
SvaraRaderaStaketet runt gården minns jag att vi hade som sport att äntra och balansera runt på.
Nu har jag inte skrivit på Bäverträsk-bloggen på ett tag och inte heller kommenterat dina reflexioner över innehållet. Er tillfälliga bostad i byn innan ni flyttade in i kapellet var något okänt för mig. Inte ens Göta Thiger som var Johan Robertssons dotter nämnde något om detta. Å andra sidan var det inget jag frågade henne om medan hon levde. Tack för denna pusselbit i byns historeskrivning plus upplysningar om kapellets interiör efter reparationen.
SvaraRadera