När byn fick telefon

På 1920-talet installerade skogsbolaget en telefonlinje mellan kontoret i Bratten, Bäverträsk, Öravan och Vinliden. Bolaget behövde stå i kontakt med sina tjänstemän ute på fältet. I Bäverträsk var bolagstelefonen monterad i kammaren i Johan Robertssons hus. Göta, som var äldst av syskonen Robertsson, fick ofta springa med bud från Brattenkontoret till tummare och stämplare. Vid ett tillfälle fick hon gå med bud ända till Norrvik, strax utanför Lycksele. Byborna hade också viss tillgång till bolagstelefonen.

Vid 1900-talets början fanns ett antal privata telefonlinjer i landet men dessa övertogs successivt av Televerket. När i tid växelstationen installerades mindes inte Göta Thiger (född Robertsson) men hon trodde att det skedde i slutet av 1920-talet. Därefter måste någon alltid vara hemma i huset  för att passa växeln. Göta fick alltid återvända från byn vid mjölkningsdags för att passa växeln när mor Hanna skulle gå i ladugården. Johan Robertsson befattade sig aldrig med  med arbetet i växeln, det räknades inte som karlgöra. Växeln höll öppet från morgonen fram till kl. 21.00. När Göta gifte sig 1939 och flyttade nea hea överfördes växelstationen till Ararat.

Telefonnummer i byn före automatiseringen:
1.  Ingemar Thiger
2.  Assar Thiger
3.  Birger Nilsson
4.  Kapellet
5.
6.  Lennart Robertsson
7.  Ivar Thiger
8.  Alfred Karlsson
9.  Ture Robertsson
10. Set Nordin (Ararat)

(Dessa är de telefonnummer jag och min syster Märith kommer ihåg på rak arm.)

Telefonväxel