Lennart Robertssons (D)

Lennart Robertssons gård var ursprungligen Johan Fredrik ”Jann” Tigers gård. Gården kom på obestånd och större delen av hemmanet såldes till Modo. Redan 1891 begärde Modo lagfart på Jann Tigers barns arvslotter. Döttrarna Anna och Hedda sålde 3/64 mantal för 1 450 kr. Dottern Linda, gift med Pelle Tiger från Vägsele, sålde 25/256 mantal för 2 100 kr med fördorådsansvar för köparen. 1895 sålde Ottilia och Israel Karlsson hemmanet 15/256 mantal till Modo med förorådsansvar för köparen. Fältjälan fick behållas. Robert Jonsson köpte några år senare inägorna och byggnaderna. I en intervju i mitten av 1960-talet berättar Alfred Karlsson att Robert Jonsson bytte till sig inägorna av skogsbolaget mot ett skogsskifte över Malberget. Bytet skulle ha skett 1906.

Till gårdsbildningen hörde förutom mangårdsbyggnaden från 1840, stall och ladugård samt loge. Elna Robertsson, Lennarts hustru, hade hört talas om en ladugårdsbyggnad mellan Oskar Robertssons (Lennarts far) och Alfreds som var riven när Elna kom till byn 1946. Detta stämmer med byakartan från 1885-86 som visar att det legat en byggnad mellan Oskars och kapellet. Senare ladugårdsbyggnad uppfördes 1909 och byggdes om 1928 enligt Svenska gods och gårdar. På laga skiftes-kartan finns en byggnad ungefär där ladugården byggdes. Logen nedanför ligger idag på samma ställe som på byakartan, av vilket man kan förmoda att logen kommit till senast 1885.

Lennart, Oskars son, och hustrun Elna köpte hemmanet efter Oskar Robertsson 1946. Oskar var bror till Johan och Jonas Robertsson. Oskar hade samma år reparerat på övervåningen och flyttade upp med hustrun Alfrida sedan Elna och Lennart gift sig och flyttat in på bottenvåningen.

När Elna kom till byn hade man fyra kor, en häst, några smådjur och gris. 1965 avyttrades alla djur och jordbruket lades ned.

Alfrida Robertsson och svägerskan Anna Robertsson (t.v.)

Jonas Robertsson i Golia (H)

I laga skifteshandlingar över Bäverträsk framgår att Jonas Robertsson ägde ett skifte odlingsmark utan byggnader runt Golia. Odlingsmark var beteckning på mark som var lämplig för uppodling. Jonas var född 1877 som den äldsta sonen till Robert Jonsson som hade hemmanet efter Mikael Matsson i byn.

När mangårdsbyggnaden på Golia byggdes är oklart. Troligen byggdes gården på 1910-talet. Mangårdsbyggnaden hade tre stora fönster på framsidan upptill och två fönster nedtill på var sin sida om förstubron. Huset hade två murstockar. På bottenvåningen kom man via farstun till köket som låg till höger och innanför köket fanns en kammare. Till vänster låg bagarstugan med en kammare innanför. På övervåningen var en stor sal samt en liten lägenhet.

Rickard Robertsson och hans fru Anna på besök hos brodern Jonas i Golia.

Övriga byggnader på gården utgjordes av sommarladugård, ladugård, loge och härbre. Holger Lindberg köpte mangårdsbyggnaden i mitten av 1940-talet och flyttade den till Lycksele där den uppfördes på Bångvägen. Härbret skänktes av sonen Sven Robertsson till Gamplatsen i Lycksele och sommarladugård och loge kolades upp. Ladugården stod kvar i många år. Idag finns inget kvar av årtionden av mödosam uppodling. Lägdorna har nödtorftigt lyckats hålla stånd mot björksly och vide. Odlingsrösen och några halvt uppruttnade fönsterbågar lutade mot en gran är det enda som skvallar om att det funnits byggnader på platsen.

Thyra Tiger f. 1912, dotter till Jonas Robertsson, har berättat om uppodlingsarbetet på gården. All odlingsmark togs upp med spade och korp. Sten bars eller släpades med häst ner på stenrösena. Alla barn fick hjälpa till att bära sten. Jonas var bra på att uppmuntra barnen till uthållighet i arbetet.
Brunnen på gården klarade inte av att förse familjen och kreaturen med vatten året runt. Mitt på sommaren och mitt på vintern sinade brunnen och vatten fick hämtas i en kallkälla vid Pôttjänn. Vintertid kunde man dra vattnet på en släde men på sommaren fick man bära vattenhinkar i ett ok. Vid tjärnen tvättade/sköljde  man också kläder. Tjärnen användes också som linsänke. Vid sidan av tjärnen fanns också en allmänning för myrtag.

Den närmaste vägen till byn var att gå över spångarna på myren nedanför Golia, vidare över Per Kristians-bärge, där Helmfrid Tiger med familj bodde, sen via Nybacken och in i byn.

Jonas dog 1941 och var sjuklig och sängliggande långa perioder under sina sista levnadsår. Vid ett sådant tillfälle, när alla i huset var ute i slåtterarbete, hade Levi Thiger ombetts att se till Jonas. Jonas berättade då för Levi om en dröm han hade haft om Golias framtid: - Här kommer inte att finnas så pass som fälen ätter en muskara en gång. Jonas blev sannspådd. Sonen Sven drev jordbruket några år in på 1940-talet men sålde sedan eller rev byggnaderna och flyttade till Lycksele. Inägorna köptes av Wollmar Thiger, bror till Assar Thiger. Skogen behölls och brukades av Sven.   

Kvinnan i mitten är Jonas dotter Thyra f. Robertsson g. m. Werner Thiger.
I Bakgrunden Golias sommarladugård eller ordinarie ladugård.

Alfred Karlssons (G)

Den ursprungliga mangårdsbyggnaden anlades uppe på Bäverträskberget. Enligt uppgifter ska den vara byggd 1895. Ladugård och stall uppfördes 1896 och en loge 1897 och en bagarstuga 1898. Alfred Karlsson från Tallträsk köpte gården av Israel och Ottilia Karlsson. Ottilia var dotter till Jann Tiger. Israel kom från Bjurträsk. Alfred Karlsson gifte sig med Israel och Ottilias dotter Arvida.

1949 byggdes ett nytt boningshus nedanför berget på mark som köpts av Lennart Robertsson. Huset var inflyttningsklart 1950. Ladugården på berget användes några år in på 1950-talet innan den nya ladugården var klar. Ett problem med bosättningen på berget var vattenfrågan. Brunnen sinade på sommaren och mitt på vintern. Ottilia bar vattenhinkar i ett ok flera gånger om dagen från kallkällan nedanför berget och upp till hushållet och kreaturen.

På 1960-talet renoverades stugan uppe på berget till sommarstuga åt barnen Karl-Erik och Ulla. Efter ett åsknedslag 1969 brann stugan ner till grunden.

Stugan uppe på berget. Alfred, Arvida och två av barnen.

Ottilia Karlsson f. Tiger g. m. Israel Karlsson.
Mor till Arvida Karlsson

Arvida mjölkar. Hon hade alltid välskötta kor.

Ladugården uppe på berget.

Arvida och Alfreds bröllopsfoto.

Ungefär så här såg Bäverträsk ut 1928

1928 har byn växt en del. Johan Thigers mangårdsbyggnad (G) är flyttad från Thigers Golia in till byn. Jonas Robertssons Golia (K) har kommit till liksom Israel Karlssons (G) uppe på Israel Karls-bärge. Vahlbergs nya hus som byggdes till dottern har också kommit till - gårdsbildningen (C)

Pelle Tigers/Assars (E)

Pelle Tigers gård uppe i byn låg längs med byvägen från Vahlbergs och ut mot stora landsvägen. Enligt uppgift skulle mangårdsbyggnaden ha uppförts 1912, Huset innehöll på bottenvåningen farstu, kök, kammare och sal, I salen hölls byskola innan skolan i Bergsgården byggdes. På övre våningen fanns ett rum som utgjorde lärarinnans bostad. Lärarbostaden låg i den del av huset som vette mot Johan Robertssons.

Helgen efter midsommar 1929 brann byggnaden ned. Assar Thiger berättade för sonen Per, att han och fadern hade varit i skogen eller fiskat och var på väg hem. När de kom uppför lia såg de att spåntaket redan stod i lågor. Inget fanns att göra. Göta i granngården var ensam hemma. Föräldrarna var borta i Bratten på frikyrkogudstjänst. Hon bevittnade brandförloppet och var hela tiden livrädd att elden skulle sprida sig till Johan Robertssons loge som låg ganska nära och till andra byggnader på gården.

Pelle Thigers mangårdsbyggnad och bagarstuga/ladugård skymtar i bakgrunden. I bakgrunden ses också lägdan ovanför Ararat med ett potatisland.

På nedre sidan av byvägen låg en sammanbyggd bagarstuga och ladugård. Två år efter att mangårdsbyggnaden förstörts av brand var det ladugårdens och bagarstugans tur att bli lågornas rov. Det här var i myrslåttertider, minns Göta. Göta och Henry Karlsson, en svärson till Jonas Robertsson, hade städslats av Hulda i Ararat att hjälpa till med starrslåtter på Stormyran. Göta passerade bagarstugan kl. 07.00 på morgonen och växlade några ord med Adny, en dotter till Pelle Thiger, som höll på att göra upp eld för att baka senare på dagen. Klockan 13.00, när Göta och Henry var uppe i Ararat för att äta lunch, såg de att det rök det kring skorstenen på bagarstugan och att elden höll på att ta sig ordentligt. Pelle och Anna Thiger bodde i bagarstugan medan de byggde nytt nea hea efter branden 1929. Vid tidpunkten för den senare branden bodde Pelles dotter Adny och hennes man tillfälligt där. Av gårdsbildningen uppe i byn återstod nu endast en bod som stod kvar till för ett antal år sedan då den revs av nuvarande ägare.  

Gården nea hea byggdes 1930/1931. Ladugården på det nya stället var troligen klar något senare. På ett foto taget från Ivar Thigers syns det färska trävirket på ladugården. Troligen hade en ombyggnad eller tillbyggnad gjorts på ladugården som rödfärgades 1942 eller 1943.

Nya huset nea hea som stod färdigt efter branden 1931.

Pelle, Assar och Anna Thiger

Hammarbergs (B)

Hammarbergs hus var ett lustigt hus, minns Göta Thiger, dotter till Johan Robertsson. Det var ganska högt, i två våningar. Uppepå fanns en sal med välvt tak, där det hade hållit skola en gång i tiden. Götas mormor från Byssträsk hade varit lärare där en period. Nertill fanns en storstuga med öppen spis och spishäll, vidare fanns en kammare och mot Otto Karls-bärge en del som användes som snickarbod. Utanpå snickarboden fanns ett magnifikt fyrahålsdass till vilket man fick kliva upp via trappsteg som utgjordes av stockändar i stugan. Hammarbergs, som bodde i Sandvik, var där på slåtter när Göta var liten.

Gården med tillhörande inägor köptes exekutivt av Johan Robertsson. Boningshuset revs i mitten av 1930-talet. Enligt Göta kom delar av timret att återanvändas vid byggandet av Hörnblads affärsfastighet i Lycksele.

Till gården hörde också en loge som revs någon gång på 1940-talet samt ett härbre som nu är flyttat till byastugan i byn.

Härbret eller boden som hörde till Hammarbergs. Tillvänster i bilden skymtar födorådsstugan på Johan Robertssons gård (A)

Hammarbergsgård skymtar i detta avsnitt av ett foto taget i slutet på 1920-talet. I förgrunden Johan Robertssons hus.

Johan Robertssons (A)

Mikael Wilhelm Matsson ägde gården i mitten av 1800-talet. Mikael var son till Mats Johansson som gifte sig med en dotter till Olof Danielsson, Catharin Olofsdotter, f. 1789 som ärvde ena halvan av Olofs hemman. Den andra delen innehades några år av Olofs son Olof Olofsson. Mats Johanssons hemman delades i sin tur och sönerna Mikael Wilhelm Matsson och Erik Abraham Matsson ärvde var sin del. Mikael Matsson dog i 50-årsåldern och 1877 blev Robert Jonsson från Byssträsk ägare till den delen.

Robert Jonssons familj vinkar avsked till brodern Rickard Jonsson och hans fru Anna

Mangårdsbyggnaden, som var en typisk västerbottensgård, var hela 22 meter lång. Gården byggdes troligen i slutet av 1700-talet. Ladugården från 1800 var ursprungligen av en vanligt förekommande typ i Västernorrlands inland. Den var anlagd på sluttande mark med ladugårdsdelen i den nedre delen med gödselstan under den del där kreaturen fanns. Gödseln skyfflades ner genom en lucka i ladugårddsgolvet. I den övre delen låg höskullen. Vid ombyggnad 1937 anlades ladugårdsdelen i det undre planet. 1943 redovisas att gården hade 1 häst, 6 kor, 4 ungdjur, 1 svin och 8 höns.

Mangårdsbyggnadens planlösning bestod av kök med tre fönster, en kammare, salen med fyra fönster samt kamrar med två fönster på vardera. Uppepå var en oinredd kallvind som Göta Thiger, dotter till Johan Robertsson, minns skulle knäskuras varje vår. Sommartid sov man ibland uppe på vinden. Huset reparerades 1934. Murstocken flyttades och centralvärme installerades.

Familjen flyttade ut till bagarstugan på sommaren men när telefonväxel installerades i mangårdsbyggnadens kammare måste man hålla sig inne för att passa växeln. Telefonväxeln var kvar hos Johan Robertssons så länge Göta bodde kvar hemma. När hon flyttade installerades växeln i Ararat. Bagarstugan, som byggdes 1800, revs när lillstugan som finns där idag byggdes. I bagarstugan fanns längst upp mot mangårdsbyggnaden en vedbod, därefter en källare, snickarbod och bagarstuga. I gårdsbildningen ingick även en förmånsstuga från 1878, en bod eller härbre i två våningar samt en loge. I anslutning till gården ska ha funnits en salpeterlada. Grundstenarna fanns kvar när Göta växte upp.

1912 gifte sig Johan Robertsson med Johanna (Hanna) Olofsson f. 1890. Sommaren samma år slog åskan ner i det stora huset och samtliga fönsterrutor krossades. Kammargolvet brandskadades men elden spred sig som tur var inte.

1951 revs den gamla mangårdsbyggnaden och Ture, Johans son byggde ett nytt modernt hus på samma tomt. Timret till den gamla västerbottensgården hamnade troligen i en kolmila nea hea. Det nya huset brann ner till grunden påsken 1980. Ture och hans familj hade mer än tio år tidigare flyttat till Västerås. Idag finns Hannas lillstuga kvar samt förmånsstugan.

Kaffetår hos Johan Robertssons i slutet av 1920-talet. Personer fr. v: Hanna, Johan, Dolly, Thure samt okänd.