1937 byggde Adolf och Ragnhild Bergström en skol- och
bostadsbyggnad i Bergsgården tre km från byn. Skolbyggnaden ägdes av paret
Bergström och skoldelen hyrdes ut till skolstyrelsen. Adolf hade kommit till
orten genom vägbyggnationerna, han liksom Nisse Backlund och Hjalmar Näsström.
Bengt och Algöt Fransson köpte senare skolan av Bergströms. Bengt hade sin
verkstad som träsnidare i ett rum intill skolsalen och Algöt stod för
skolbespisningen på övervåningen dit eleverna marscherade i samlad tropp med
varsin pall att sitta på vid matbordet. Skolan skulle betjäna elever ända från
Bäverträsk till Älgträsk och detta var en av anledningarna till att skolan
placerades så avskilt men på rimligt avstånd till alla delar av
upptagningsområdet. Den stod där i ensamt majestät med Stenträskmyren åt ena
hållet och den täta granskogen nedanför där man ibland kunde skönja blänket
från Stennässjön. Skolan var en s.k. B-skola vilket innebar att man hade
intagning vart annat år. Ena året fanns årskurserna 1, 2 och 5 och andra året
2, 4 och 6. När det blev sjuårig folkskola skjutsades barnen i årskurs sju till
Furuvik eller Umgransele. Vartannatårsintagningarna gjorde att föräldrar till
sexåringar stod inför valet att låta barnen börja vid sex års ålder eller vänta
två år till de blev åtta. De föräldrar som vill sätta sina sexåringar i skolan
fick inför terminsstarten åka till Lycksele för att testa sina telningars
skolmognad.
 | |
| Skolan i Bergsgården , ingången till bostadsdelen. Vid väggen står Adolfs DKW parkerad. Ute på gräsmatta sitter Ragnhild och sonen Sten-Sture. |
Skolan saknade wc i skoldelen. En länga med torrdass stod
nedanför skolan vid skogskanten. På samma sida av Vilhelminavägen mot
Bäverträsk till låg en liten bollplan och intill en större vattenpöl med
intressant insektsliv på vårarna. Bl.a. var det gott om stora dykarbaggar. I
skogen nedanför vägen byggdes kojor på lunchrasterna. De förrädiska höstisarna
lockade de djärvaste till våghalsig jumpning på de dyiga vattensamlingarna på
myren ovanför skolan.
 |
| Ragnhild Bergström med elever vid Bergsgårdens skola. Fr. v. övre raden: Solveig Backlund, Edit Backlund, Vivianne Nordgren, Inga-Britt Nordgren, Eleine Magnusson, Ragnhild Bergström, Bror-Allan Alfredsson, Daniel Karlsson, Jan Karlsson, Åke Oskarsson. Nedre raden fr. v.: Bror Backlund, Tor Karlsson, oidentifierad, Stig Karlsson, Leidulf Johansson, Stig Johansson, Jan-Elis Nordgren. |
Min svåger Einar Norgren, som bodde i Björkhagen, började
skolan 1938. Året därpå hade Adolf Bergström skollärarinnans man skaffat en DKW
som han utförde skolskjutsar med. Einar hann åka skolskjuts några dagar
höstterminen 1939 innan kriget bröt ut och bensin och däck reserverades för
försvaret och andra samhällsfunktioner som måste upprätthållas. Adolf lämnade
in sina däck till järnvägens godsmottagning och där fick dom ligga till kriget
var slut undan för försvarets argusögon. Einar kunde inte promenera de fem kilometerna från
Björkhagen till skolan i Bergsgården. En tid fick han bo hos släktingar i
Holmbo. Därefter bodde han hos Axel Johansson i Nya Yppersta. Axel var strängt
religiös och Einars tillvaro och rörelsefrihet blev begränsad vilket ledde till
otrivsel. Einar hade också svårt att sova och vaknade ofta mitt i natten av
ljudet från Axels astmatunga andning och hans inhalerande av någon slags
medicinsk rök som skulle lindra anfallen.
 |
| Lärarinnan Ragnhild Bergström tillsammans med elever på trappen till skolingången. Fotot taget på 1930-talet. |
Fr.o.m. tredje klass förutsattes Einar kunna gå hela de fem
kilometerna till och från skolan. Det var tröttsamt för en så ung människa
speciellt när snöröjningen var eftersatt eller dröjde. Einar var ofta trött i
och efter skolan p.g.a. den långa skolvägen. Någon gång kunde en bil med
gengasaggregat stanna till på vägen och ge Einar skjuts till eller ifrån
skolan.
Idag finns inte mycket som minner om skolan i Bergsgården.
Den är riven sedan många år. Kvar finns endast den gapande källargrunden med vattenlednings- och värmeledningsrör pekande åt alla håll.
