Jonas Robertsson i Golia (H)

I laga skifteshandlingar över Bäverträsk framgår att Jonas Robertsson ägde ett skifte odlingsmark utan byggnader runt Golia. Odlingsmark var beteckning på mark som var lämplig för uppodling. Jonas var född 1877 som den äldsta sonen till Robert Jonsson som hade hemmanet efter Mikael Matsson i byn.

När mangårdsbyggnaden på Golia byggdes är oklart. Troligen byggdes gården på 1910-talet. Mangårdsbyggnaden hade tre stora fönster på framsidan upptill och två fönster nedtill på var sin sida om förstubron. Huset hade två murstockar. På bottenvåningen kom man via farstun till köket som låg till höger och innanför köket fanns en kammare. Till vänster låg bagarstugan med en kammare innanför. På övervåningen var en stor sal samt en liten lägenhet.

Rickard Robertsson och hans fru Anna på besök hos brodern Jonas i Golia.

Övriga byggnader på gården utgjordes av sommarladugård, ladugård, loge och härbre. Holger Lindberg köpte mangårdsbyggnaden i mitten av 1940-talet och flyttade den till Lycksele där den uppfördes på Bångvägen. Härbret skänktes av sonen Sven Robertsson till Gamplatsen i Lycksele och sommarladugård och loge kolades upp. Ladugården stod kvar i många år. Idag finns inget kvar av årtionden av mödosam uppodling. Lägdorna har nödtorftigt lyckats hålla stånd mot björksly och vide. Odlingsrösen och några halvt uppruttnade fönsterbågar lutade mot en gran är det enda som skvallar om att det funnits byggnader på platsen.

Thyra Tiger f. 1912, dotter till Jonas Robertsson, har berättat om uppodlingsarbetet på gården. All odlingsmark togs upp med spade och korp. Sten bars eller släpades med häst ner på stenrösena. Alla barn fick hjälpa till att bära sten. Jonas var bra på att uppmuntra barnen till uthållighet i arbetet.
Brunnen på gården klarade inte av att förse familjen och kreaturen med vatten året runt. Mitt på sommaren och mitt på vintern sinade brunnen och vatten fick hämtas i en kallkälla vid Pôttjänn. Vintertid kunde man dra vattnet på en släde men på sommaren fick man bära vattenhinkar i ett ok. Vid tjärnen tvättade/sköljde  man också kläder. Tjärnen användes också som linsänke. Vid sidan av tjärnen fanns också en allmänning för myrtag.

Den närmaste vägen till byn var att gå över spångarna på myren nedanför Golia, vidare över Per Kristians-bärge, där Helmfrid Tiger med familj bodde, sen via Nybacken och in i byn.

Jonas dog 1941 och var sjuklig och sängliggande långa perioder under sina sista levnadsår. Vid ett sådant tillfälle, när alla i huset var ute i slåtterarbete, hade Levi Thiger ombetts att se till Jonas. Jonas berättade då för Levi om en dröm han hade haft om Golias framtid: - Här kommer inte att finnas så pass som fälen ätter en muskara en gång. Jonas blev sannspådd. Sonen Sven drev jordbruket några år in på 1940-talet men sålde sedan eller rev byggnaderna och flyttade till Lycksele. Inägorna köptes av Wollmar Thiger, bror till Assar Thiger. Skogen behölls och brukades av Sven.   

Kvinnan i mitten är Jonas dotter Thyra f. Robertsson g. m. Werner Thiger.
I Bakgrunden Golias sommarladugård eller ordinarie ladugård.